Det finn ju alltid skivor som man mer eller mindre snubblar över och som man åratal senare fortfarande uppskattar oerhört mycket. I början på 90-talet hade jag en vana att årligen besöka Stockholm som såklart hade oerhört mycket bättre skivhandlar än lilla Karlskrona där jag då bodde.
En sådan platta var HELMET "Meantime" som jag sedan dess i det närmaste slaviskt har återkommit till när jag ha velat ha en stunds maskinellt köttig, lite monoton gitarrbaserad musik. Då tyckte jag att bandet var en mer knarkad version av AC/DC som jag skrev till en kompis i ett inser jag nu, ganska dumt beskrivande av bandet. När jag idag lyssnar igenom skivan på Spotify gör den fortfarande jobbet - och en tanke som for igenom huvudet var att sångaren Page Hamiltons insats ibland påminde en smula om hur Troy Sanders och Brent Hinds trakterar sina stämband i MASTODON - utan övriga jämförelser.
Naturligtvis var jag tvungen att göra mig av med det i Stockholm inköpta exemplaret som ung och mycket fattig student i slutet på 90-talet - tillsammans med en hög annan musik - men glädjande nog har samtliga orters där jag bott bibliotek haft skivan, så det har löst sig väldigt bra.
Här får ni den otroligt 90-talsartade videon till titelspåret.
HELMET är grymma. Ingen gör metalliskt, monotona riff som Page. Jag blev fast efter att jag köpte "Betty" då den släpptes. Såg dem på Lille Vega i Köpenhamn för några månader sen och blev helt nostalgisk. De körde nästan hela "Aftertaste" och mot slutet av konserten blev det hitkavalkad från "Meantime" och "Betty".
SvaraRaderaNosegarden: kan, som du förstår, inte annat än hålla med dig :) Något tragiskt har jag inte haft tillfälle att se bandet, ett event som jag tror hade höjt upplevelsen ytterligare av deras musik.
SvaraRadera