Vi har alla stött på dem - feta uppslagsverk fyllda med metalband, med en genomsnittslig längd av 7 cm per band. Garry Sharpe-Youngs Metal - the definitive guide hör tack och lov inte till denna kategori. Istället får läsaren en distosande tegelsten på närmre 500 sidor, där författaren istället för att försöka klämma in så många band som möjligt har valt ut ca 300 band och skrivit längre stycken om dessa. Är det den definitiva guiden då? Utan att förhäva mig vågar jag nog påstå att den kommer bra nära. Bara en snabbtitt i innehållsförteckningen ger vid handen att Sharpe-Young nog kan sin metal - ett helt kapitel bara åt norsk blackmetal, likadant vad gäller thrashmetallen i England, och svensk metall får även den ett rätt hyfsat långt stycke i verket.
Att detta inte är en bok bara för insnöade metalheads, märks i att genrens upphovsband som Sabbath, Maiden, Motörhead m. fl. får rejält med inläggsutrymme. Som kaka till kaffet får man även en vid tillfället för publiceringen diskografi över samtliga band i boken. Verkligen inte illa alls.
Här, här och här kan man läsa vad andra recensenter har tyckt om boken.
Spännande så det förslår! Tack för tipset. Har nu fastnat i Swedish Death metal...
SvaraRaderaYeah! Det är också ett praktverk av rang :)
SvaraRaderaLåter väldigt intressant. Hittar den från 2003, men finns en senare upplaga också?
SvaraRaderaJapp 2007 kom det ut en ny upplaga av "Metal". "Swedish death metal" däremot har mig veterligen bara kommit ut i en upplaga hittills. Testa att söka på adlibris :)
SvaraRaderaTack. Jag vet inte hur jag sökte...
SvaraRaderaRamlade in på Myspace tillhörande Insision, vars basist Daniel Ekeroth är författaren till "Swedish death metal"
www.myspace.com/insision. Kan förstå nu att han ser band som In Flames och DT som "death metal light" ;)