fredag, juni 28, 2024

Fredagslistan 2024, vecka 26: Forgotten in space

Liksom svärd, drakar och magi har sin givna plats i hårdrocken, har även rymden och dystopier det. Från början egentligen, med Iron Man och Space Caravan redan på andra Sabbath-plattan. Det är något med kylan, mörkret och de okända hoten från världsrymden och vår världs osäkra framtid som synkar bra med ... tja, metal. 

 

Min ursprungstanke med den här veckans lista var att fokusera på rymdig death metal, för sådan finns det mer än gott om, men jag insåg snabbt att jag behövde bredda fältet en smula, och knyta an några boktips. Vi fokuserar också på faktisk science fiction, med spekulativa berättelser, världsbyggen och litterära referenser, inte bara goa rymdresor. Vi är ju trots allt bibliotekarier här på redaktionen.

Hur som helst, mot yttre rymder och inre fält!



Vi börjar med scifi-rockens främsta fanbärare: VOIVOD. Här finns det lika många alternativ som det finns låtar, från fyra årtiondens progressiv thrash metal. Ofta med, liksom med kvalitativ science fiction, en samhällskritisk, eller åtminstone kommenterande, ådra. Så även i Order of the Black Guard från "Killing Technology" (1987), vars text om att bränna böcker leder tankarna direkt till Ray Bradburys Fahrenheit 451, och till kyrkligt och statligt sanktionerade bokbål. "And the books are burning hard / Your mind is running slow". Vi har sett det förr, och vi kommer se det igen, men aldrig med så här råa riff.

 

"Rymd och dödsmetall, du menar NOCTURNUS?" - ja, jag menar Nocturnus! Förutom att ha blandat death metal med synthar redan från start var de även tidiga med SF-inspirerade texter. The Andromeda Strain, från debutalbumet "The Key" (1990), hämtar både titel och handling från Michael Crichtons technothriller med samma titel från 1969, om ett utomjordiskt virus härjningar. Eller filmen från 1971. Efter covidpandemin är väl mystiska, snabbt muterande virus av okänd härkomst något för hängmattan i sommar? 

 

Vi blir kvar i USA, men hos ett band som aldrig kom loss när det begav sig: TIMEGHOUL. Idag har de fått en stark kultstatus, och det med all rätta. Deras första demo låter som ett lite mer tekniskt SUFFOCATION - det vill säga riktigt grymt - men på deras andra och sista demo "Panaramic Twilight" (1992) hade låtskrivandet tagit stora steg i en mer progressiv riktning. Här får ni Occurence on Mimas. Jag tänker bara citera textens öppningsfras så får ni bedöma själva:

“Transmission 82-09-4
From the imperial archeologist Beznan
On the cadaver world Earth
Concerning data in the fossilized brain
Of the last human being”

Djup framtid och urtid, jordens undergång i ett interstellärt krig, solsystemet i ruiner... det är inte långt ifrån Alastair Reynolds brutalgotiska rymdoperor, till exempel hans fantastiska debutroman Revelation Space.

 

Framåt slutet av nittiotalet hade grindcoretrion DISCORDANCE AXIS på riktigt hittat formen, med texter långt ifrån genrens standard. Sångaren Jon Chang tog inspiration från anime, bullet hell-arkadspel, serietidningar och mer litterär science fiction, och skrev texter som mer läser som introvert poesi än politiska slagord och våldsfantasier. Eftersom deras låtar är föredömligt korta slänger jag in två, med titlar tagna från två fantastiska romaner: Flow my tears, the policeman said (från "Jouhou", 1997 - förlagan skriven av Philip K Dick), och Use of weapons (från "The Inalienable Dreamless", 2000 - förlaga av Iain M Banks). 

"Such a clear articulation of death / The engine's use of weapons

Circle strafe the excession / Right up to the bitter end

Battered arrays and jagged contours / A scaling box that beseeches me
Chamber a round into my head / From the breach" 

 

De där två låtarna var ju knappt 90 sekunder totalt, så vi tar en till från Jon Chang: titelspåret från GRIDLINKs sista album, "Coronet Jupiter" (2023). Boktipset här är då såklart Neal Ashers Gridlinked.

 

Enda avstickaren från Nordamerika blir, som de flesta nog misstänkte, ett besök hos kvantfysikerna i spanska WORMED. Jag ser att de precis nu släpper nytt material - det låter precis som förr, och det är ju för skönt. Jag bjussar istället på demoversionen av Voxel Mitosis, från 2001 (senare på debutalbumet Planisphaerium från 2003 - en av mina favoriter i genren teknisk guttural scifidöds). Inte minst för att de aldrig haft ett bättre virvelljud. Boktips? Jag vet inte riktigt. Robert Charles Wilsons Spin-trilogi kanske? Svärmar av nanorobotar som styr civilisationers öden och sånt.

"Lines, infinity, here for special reason / Volumetric space subdivided into voxels / in our mind's eye, our mind...
Emanating from the depths of hole
Immense crater / Mitosis is now finished / Accumulating all energy / Of ions scab, petrified
Depth is not far, descent is short" 

 

Timeghoul kröp, så att BLOOD INCANTATION kunde gå, springa, och hoppa rätt ut i hyperrymden. Att inte nämna dem vore ju en provokation mot alla rymddödsfantaster. Debutalbumet "Starspawn" från 2016 är ju en modern klassiker i progressive space longsleeve death metal liksom. Även de med nytt album på gång i år! Men vi håller oss till det beprövade titelspåret från ovan nämnda album, innan de zonade ut totalt med sina analogsynthar. Här behöver vi något storslaget, med lika filosofiska som astrala djup - Dan Simmons Hyperion / Endymion-svit borde passa (och Erich von Dänikens Chariots of the Gods).


Som en avslutning stannar vi i USA, men drar ner tempot och går på bio istället: sludgegänget NOOTHGRUSH, från Oakland, som på sin demo Kashyyyk (1995) dök rakt ner i den tidens outvecklade och esoteriska Star Wars-lore. Sith och sandfolk är ju rätt tungt ändå, långt innan prequels och Disneykommers. Boktipset här är kassettboken till Jedins återkomst, som var mitt första möte med Star Wars i en djup urtid (tidigt nittiotal).

GMT:
I told you she could be reasonable. / Continue with the operation, / You may fire when ready.
PL:
WHAT?! / Unaware, Life destroyed. / No last chance. / Brought to an end. / Suffering only in lack. / Raped by hate. / Empire's rays annihilate. / Raped by hate.

 


Eftersom ovan nämnda författare enbart är vita gubbar kommer här lite boktips som bryter av det mönstret:

Nnedi Okorafor: Lagoon

Yoon Ha Lee: Ninefox Gambit

Samuel R. Delany: Babel-17

Ursula K. Le Guin: Worlds of Exile and Illusion

Octavia E. Butler: Bloodchild (novell)

 

Nu tar vi helg!

/Andreas


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar