Fredagslistan 2021, vecka 38: Latinamerikanskt oväsen

Latinamerika, från områdena USA annekterade från Mexico ner till Patagonien, har ju som bekant ungefär en miljard metalband. Här följer sålunda några av mina favoriter, som kanske har fått stå vid sidan om de mer klassiska kultbanden. Det vill säga, inga band från Cogumelo-bolaget, inget SEPULTURA, coh dessvärre inga band från Chile eller Peru. Men blir det rått, skavande och elakt mangel? Självklart!

Lyssna HÄR!

Vi börjar i Mexico, med XIBALBA ITZAES. Denna trio drog igång på tidigt nittiotal, gjorde guldskivan "Ah Dzam Poop Ek" 1994 och försvann i ett årtionden innan de återuppstod med tilläggsnamnet ITZAES för att skilja dem från andra numer större band som också döpt sig efter det mayanska dödsriket. Här en rökare från debuten, med ett klassiskt andravågs-svartmetalliskt sound (och video!).

 Vidare till Colombia, där Medellín hade en stark scen på åttiotalet. PARABELLUM startade redan 1983, och sägs vara ett av de första Sydamerikanska extremmetallbanden. Och extremt är det, minst sagt! Två singlar och en demo lyckades de släppa, och här kommer den skallkrossande råa Bruja Maldita, från 1986 års EP "Mutación por Radiación".

Vi stannar i Medellín-scenen, och vänder oss till BLASFEMIA som levde en kort stund direkt efter PARABELLUM, med visst överlapp av bandmedlemmar. BLASFEMIA släppte bara en EP 1988, innan sångaren Ramón återuppväckte bandet 2013. Stilen är snarlik det föregående bandets: otyglat och slarvigt oväsen, med stark punkvibb och rent ut sagt bisarra riff spelade av Jhon Jairo Martínez (även han i PARABELLUM). Tyvärr mördades Martínez 1998, så PARABELLUMs och BLASFEMIAs enstaka släpp blev hela hans diskografi. Vet ni vad? Vi tar hela "Guerra Total"-EPn. RIP!

Brasilien har många klassiska band, och ett av de mest kultiga är MYSTIFIER. De är mer besläktade med sydeuropeiska ockultister som SAMAEL och MORTUARY DRAPE än mer närbelägna thrashbarbarer som SARCOFAGO, och har till följd alltid haft en lite besynnerlig aura kring sig. Mest besynnerligt är tredje albumet "The world is so good who made it doesn't live here" (sic!) från 1996, där både piano och nån slags operasång gör sitt intåg. En hisnande resa ner i de svartmagiska konsterna.

Eftersom det finns hur många band som helst att nämna i ett sånt här inlägg slutar jag med något av en halvmesyr, eller snarare ett halvbrasilianskt band, nämligen BLASPHAMAGOATACHRIST. Ett dyk ner i det totala barbariet, ett samarbete mellan medlemmar från kanadensarna i BLASPHEMY och ANTICHRIST, och brasilianska GOATPENIS. Apokalyptiskt tyngdlyftarmangel, det låter precis som man väntar sig. Återigen ett band som drabbats av dödsfall: Sabbaoth, basist i BLASPHAMAGOATACHRIST och gitarrist i GOATPENIS, dog tidigare i år i en hjärtattack. Rest in war. Lyssna på Fire Demons of Blokula från deras demo Black Metal Warfare från 2018.

Den som törs förgylla sin fredag med det här stöket trycker HÄR!

Fredagslistan 2021, vecka 37: Nytt och notervärt omgång, det vete fan!

 Gott folk!

Nu har det gått en månad utan att jag gjort en fredagslista med nyare musik, så då kanske det kan vara okej? Gött!

Vi kör!

Äntligen nytt material från MASTODON, Atlantabandet framför alla andra. Pushing The Tides är ju inte det mest komplicerade de gjort, men refrängen är ju så magiskt bra att jag ler bara jag tänker på den. Att trummisen Brann Dailor har vuxit ut till en riktigt bra sångare är ju en bidragande orsak till låtens förträfflighet. Jag längtar än mer till kommande plattan, haha!

Ju mer jag lyssnar på INSOMNIUM desto svårare blir det att slita sig från det här bandets bedövande vackra melodiska döds. Den nya EP:n "Argent Moon" som släpps idag är så helvetiskt bra att jag baxnar. Majestätiskt, melankoliskt - INSOMNIUM!

Symfonisk metal med kvinnlig sång finns det en del av, men SEVEN SPIRES från Boston gör det bättre än de flesta. Bra låtar med skickliga musiker som verkligen tror på vad de gör brukar ofta vinna över mig, så även här. 

Blev det för mesigt? Lugn, BLACK MASS styr upp skutan med sin thrash som får mig att tänka på hur METALLICA lät på "Kill 'em All". Släng in en slev MOTÖRHEAD, och en trummis som matar 16-delar på bastrummorna like a possessed och ni borde gå igång på detta om ni gillar thrash sedan innan. Och vem gör inte det liksom! Videon är lika charmigt lågbudget som en kokt med bröd, men slinker ner gött ändå. 

"Sweden has so much good music it's almost unfair to the other countries" Pokemon man dude. Om man ska lita på en kille som har detta internetnamn får ni avgöra själva, men det är ett talande exempel på hur satans till sig folk är över att det kommer ny musik från detta band. 2012 kom senaste skivan "Aeons Black", och det jag hör på God Ends Here gör att jag ser fram emot nya skivan. Detta är death metal som det ska låta, i alla fall om ni frågar Paul, trummisen i CANNIBAL CORPSE som har varit ett fan av AEON sedan bandets debut.

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 37: Nytt och notervärt omgång, det vete fan!

Idag tänkte jag vara lite extra bjussig och ge er en lista med band vars namn eller album jag garanterat stavat fel till både en och två gånger. Till vardags är jag något av en språkpolis och håller fanan för grammatiska regler högt men ibland händer det att även jag slinter på tangenterna och gör fel och därav denna fredagslista. 

Vi smyger igång lite mjukt och lätt med Portlandbandet ÆNIGMATUM. Detta ser ju inte ut som raketforskning vid blotta anblicken men det är dubbeltecknet i början som krånglat till det för mig och jag har lyckats ersätta det med såväl ett enkel-E som ett enkel-A vid tillfälle. 

Låten Forged From Bedlam bjuder på en grabbnäve sås och potatis-döds med lite melodisk utsmyckning från albumet "Deconsecrate" som släpptes på 20 Buck Spin i augusti.

Så till nummer två. Bandet ANTEDILUVIANs stavning har jag nu till sist börjat nöta in i mitt huvud efter att vid flertalet tillfällen velat skriva ANTEDULIVIAN. Här får man helt sonika tänka luva istället för liva men det händer fortfarande att jag slinter och skriver fel, det ska gudarna veta. ANTEDILUVIAN huserar inom genren black/döds med kaosockultism-tema och är ganska hypade men jag vill nog påstå att de oftast lever upp till det epitetet. Albumet  "The Divine Punishment" släpptes i augusti på Nuclear War Now! Productions och från det lyssnar vi till panglåten All Along The Sigils Deep. 

ROTHADÁS är nummer tre i listan, kommer från Ungern och spelar en förbannat trevlig doom. Själva bandnamnet är hyfsat enkelt att bokstavera men varsågoda och sätt tänderna i kommande albumets titel så har vi något mer av en utmaning: "Kopár hant​.​.​. az alvilág felé". Eftersom den tyvärr inte finns på youtube än så får ni istället lyssna till en låt från den självbetitlade demon. Hur låten stavas? Hömpölygő kór, lätt som en plätt! Ehehe.

Nästa akt heter FLUISTERAARS och kommer trots allt från Nederländerna så den här bokstavsentropin var ju relativt väntad ändå. Här bjuds vi på högklassig atmosfärisk black metal om naturen och - gissar jag - elände. Redan i början av låten Brand woedt in mijn graf från nya albumet "Gegrepen door de geest der zielsontluiking" så känner man att detta är alldeles särskilt bra. Och eländigt och fantastiskt och, ja svårstavat som bara satan. Och sången sen! Mitt eget musicerande är ju inte inom black metal utan power electronics men hade jag någon gång testat att köra black metal vokalt hade jag velat låta prick så här.

Sista bandet ut är BAXAXAXA. Ja, tack och godnatt! Här får man helt enkelt tänka Baxa-xaxa om man ska ha ens en liten sportslig pluttchans att få rätt på xa:na. Catacomb Cult är titelspåret på fullängdaren som nyss släpptes på The Sinister Flame och jag tycker det är en trevlig historia. Det finns black metal som har mer nerv och precision och för att tala klarspråk; driv än detta men ibland vill man ha det lite lagom. Lagom mycket satansdyrkan, lagom slängighet, lagom råhet i produktionen. Varken mer eller mindre.

Och med detta önskar jag er en fenomenal helg.

/Susanne 

Fredagslistan 2021, vecka 36: Damn you autocorrect! 

Fredagslistan 2021, vecka 35: Killtown Death Metal

Nu på lördag ska undertecknad besöka Köpenhamnsfestivalen Killtown Deathfest för fjärde gången. Ingen med minsta intresse för dödsmetall lär väl ha missat denna orgie i obskyrt underjordiskt muller som startade 2010. Fjolårets festival ställdes in, och årets variant är i mindre skala, men vad gör väl det?

KTDF till ära tänkte jag bjuda på fem höjdpunkter från de åren jag besökt festivalen! Lyssna här!

Vi börjar med skånepågarna i VERMINOUS, som återuppstod en kort sväng 2012, och det året drog av något av det tightaste jag sett och hört på scen. Ingen pardon från början till slut!

 Ett lite förbisett norskt band från sin generation är EXECRATION, som hamnat orättvist i skymundan bakom landsmän som OBLITERATION och NEKROMANTHEON. Jag föredrar EXECRATIONs lite kusliga skevhet, som kom till sin rätta i skenet från ett antal stearinljusstakar på scenen 2012.

År 2014 var jag bara på KTDF på lördagen, men vilken line-up: BÖLZER, IRKALLIAN ORACLE, OBLITERATION och... MITOCHONDRION! Kanske inte ett namn på allas läppar, vare sig då eller nu, men detta kanadensiska gäng blåste helt skallen av mig. Vill jag minnas. Det är ändå sju år sen nu. Döm själva.

Killtown har alltid haft ett starkt inslag av doom i sina bokningar, och inte sällan är dessa band bland de bästa. 2018 års höjdpunkt för mig var amerikanska MORTIFERUM, ett riktigt slött gäng som förstärkte sitt sound med en dov synth som gjorde avgrundsresan ännu mer omtumlande.

Vi avslutar med en ordentlig knytnäve rätt i nyllet, med kaosvirveln som kallar sig TRIUMVIR FOUL. Så mycket råare än så här blir det inte. Håll i hatten och dyrka döden!

Hela listan hittar ni här!