Årsbästalistan 2020 - de nominerade, omgång 1

 Gott folk!

Äntligen, ja äntligen, är det dags att ta tag i det kanske mest ångestfyllda och trevlighetsframkallande av värv: vilka skivor är det som kan komma ifråga för årsbästalistan 2020? Detta år som kommer att gå till historien som det minst konsertstinna året någonsin har resulterat i att skivproduktionen har legat på en helt fantastisk nivå. Jag kan faktiskt inte minnas när jag hade så pass många skivor som kan komma ifråga för min årsbästalista - och då är vi inte i mål än. 

Kära läsare, vi kör!

"Endarkenment" av ANAAL NATHRAKH

Vi klarar av det förväntade direkt känner jag. Min kärlek till ANAAL NATHRAKH är ju väl känd vid det här laget, och "Endarkenment" förstärkte denna känsla på ett magnifikt sätt. Jag tycker att detta är en skiva som placerar sig som en av de bästa, kanske den bästa, som bandet gjort. De uppfyller alla förväntningarna, plus en hel del till med ett låtmaterial som har fått mig att uppleva eufori på ett högst påtagligt sätt. Att ett band med så pass små förändringar fortfarande kan leverera musik med stigande nivå är helt fantastiskt. 

"The Sanguinery Impetus" av DEFEATED SANITY

Ytterligare en smocka till skiva från ett band som ständigt utmanar sina lyssnare. DEFEATED SANITY är ett band som fascinerar mig sedan många år tillbaka, och "The Sanguinery Impetus" är en skiva som sticker ut i bandets redan oerhört imponerande diskografi. Att kunna lira teknisk och brutal dödsmetall som gör mer än bara visar på ekvilibristik på instrument är det som särskiljer de verkligt bra banden inom genren - och DEFEATED SANITY framstår vid sidan av band som PORTAL och ULCERATE som de främsta banerförarna för denna typen av musik. 

"Palimpsest" av PROTEST THE HERO

Utan tvekan en av de mäktigaste skivorna från 2020. Att PROTEST THE HERO alltid har haft stora ambitioner med sin musik, och på "Palimpsest" infrias i stort sett alla önskemål jag haft på bandet. Dels är det texterna som driver skivan framåt - PTH har alltid varit ett politiskt intresserat band, och de gångna 3 åren med Donald Trump som den sämsta presidenten någonsin i USA:s historia har sannerligen givit bandet rejält med bensin att hälla på elden. Samtidigt har bandet skrivit musik som är lika himlastormande högtflygande som den väldigaste av örnar. 

"Rex" av VAMPIRE

I min recension av "Rex" skrev jag att bara faktumet att jag gillar introt på skivan - något jag ytterst sällan gör - säger något om hur sanslöst fantastisk den här skivan är. VAMPIRE är ett magiskt bra band som bara har vuxit för varje skiva, och "Rex" är deras bästa hittills. Bandets träffsäkra känsla både för hur thrash metal lät när den var som bäst, och likadant med dödsmetallen, men samtidigt känns så vitala som de gör är en kvalitetsstämpel av stora mått. Allt smälter här samman - produktionen, låtmaterialet och medlemmarnas insatser på sina instrument - till en av årets bästa skivor. 

Gomorron!

I dagens lista ska vi kika närmre på vad black metal-världen har haft att förtälja under november månad. Både det ena och det andra visar det sig. Vi kör!

Först ut är genibandet AZARATH från Polen som har släppt det helgjutna albumet "Saint Desecration". Från det har jag valt låten Sancta Dei Meretrix som är en veritabel smocka rätt i plytet av det slag som bara kan frambringas om man spelar metal som kikar ungefär lika mycket i backspegeln som den gör framåt. Det här är både nydanande och old school på samma gång men det som riktigt sätter sig fast är kväk och kräk-ljuden runt 1:20 in i låten. Smälter inte era hjärtan av det då vet inte jag vad ni är gjorda av. 

VARDE härnäst. VARDE spelar en något mer nedstämd och eländig black metal än föregående band och gör det med den äran. På nysläppta fullängdaren "Fedraminne" får vi oss en rejäl portion norsk folklore med texter och tematik tagna från diverse norska poeter verksamma under 1800-talets andra hälft. Jag har valt midtempo-eposet Halvdan Svarte som är lika delar monotont malande som atmosfäriskt luftig. Fem av fem lusekoftor!

Tredje bidraget i listan står finska YMIR för. YMIR har funnits som band sedan 1998 och sedan dess släppt enbart två demos och så drämmer de plötsligt till med en fullängdare denna månad. En självbetitlad sådan kan tilläggas. Medlemmar Lord Sargofagian och Vrasjarn har spelat i namnkunniga band så som BEHEXEN och HORNA och det hörs direkt att här har vi med gamla strävsamma rävar att göra. De vet nämligen precis hur man vill ha sin finska metal; liksminkad, häxvrålande och utan krusiduller samt spetsad med både en och annan snöbeklädd gran.

Lite mer brötigt och introvert med listans nummer fyra. ÔROS KAÙ släppte albumet "Imperii Templum Aries" redan i mitten av juni men vinylutgåva samt split med PRECARIA släpps under november och därav hänger de med i dagens lista. Ritualistiskt och mörkt är ledord för detta gäng från Bryssel som har haft den goda smaken att namnge (och eventuellt åkalla) sju olika demoner från helvetet (Shax, Zepar, Belial, osv.). Låt åtta är en Pink Floyd cover - Set the Controls for the Heart of the Sun men det må vara hänt. På omslaget återfinns demonernas sigill illustrerade och om man inte tycker sådant är fränt tror jag bestämt att man ljuger.

Sist ut denna fredag är MAVORIM som på det senaste gjort en split - "Iudicium Ultimatum" -med bandet AD MORTEM. Med låten Tod Und Teufel tycker jag att de får till den där perfekta balansen mellan black metal och filmmusik. Det är en hel del mangel men också smäktande nostalgiska ljudmattor av det slag jag själv är väldigt svag för. 

Med detta tycker jag att vi knäcker helgens första eller kanske andra kalla öl och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 48: November släcker ljuset

Fredagslistan 2020, vecka 47: Kan man räkna himlar?

 Gott folk!

Jag tycker att fler band borde ha den goda smaken att, som COUNTLESS SKIES, inleda skivor med vågskvalp. Det menar jag helt uppriktigt. Det är så sjukt lugnande att jag nickar uppskattande varje gång det händer. 

Dagens band, eller snarare veckans, för fy satan i min lilla låda vad jag har lyssnat på "Glow" som kom för ett antal veckor sedan under veckan som gått. Jag kände till bandet sedan innan, men hade liksom tappat intresset för vad de gjorde. Men så läste jag recensionen av bandets senaste på Angry Metal Guy, och vips var mitt intresse väckt igen. 

Och jag ångrar verkligen inte att jag lyssnade. Redan i första låten Tempest, så insåg jag att detta är så jävla bra. Bandets musik är absolut inte nydanande melodisk dödsmetall på något sätt, men hantverket, gott folk! Plus att när basisten Phil Romeo släpper på rensången en bit in i den låten, ja, då höll jag på att smälla av. Hans stämma går inte av för hackor. 

Att bandet älskar sitt OPETH och sin Devin Townsend klagar jag inte heller på. Jag tror ni kommer fatta när ni hör det, haha!

Ja, ni begriper att detta är en sådan fredagslista som består av en enda skiva. "Glow" är helt enkelt för bra för att inte uppmärksammas på detta sätt. 

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 47: Kan man räkna himlar?

Fredagslistan 2020, vecka 46: Fredagen den 13:e

 Goder afton!

Min plan för dagens fredagslista var från början att bara rakt upp och ned avhandla det trivsamma nysläppet från finska bandet DARK BUDDHA RISING men sedan slog det mig att det faktiskt är fredagen den 13:e idag och eftersom vi tyvärr försummat Halloween-temat i år i fredagslistan så är det hög tid att vi helgar åtminstone denna 13:e fredagsafton med någon form av skräck. Således blir dagens fredagslista en tudelad historia, dels en favorit i repris från förra året som är fullmatad med skräckfilmsmusik och dels ovan nämnda finska hjältar. 

Vi börjar med DARK BUDDHA RISING som är en skolboksuppvisning i hur ockult sludge låter när den är som bäst. Att fullängdaren Mathreyata innehåller fyra låtar och klockar in på totalt 43 minuter ger en fingervisning om tempot är. Som att skrida runt i tjära på ett ungefär. DARK BUDDHA RISING är en ny bekantskap för min del men känns redan vid första anslaget som ett ambitiöst band som inte skojar bort varken dedikation, sinnesstämning eller känsla för ritualism. Fem av fem solstolar från mig och en genomgripande känsla att jag snarast bör kolla upp den övriga diskografin med tanke på att de varit aktiva sedan 2007. Första delen av fredagslistan blir således:

Fredagslistan 2020, vecka 46: Dark Buddha Rising - Mathreyata

Och del två är som sagt en favorit i repris från förra året där ni med gott mod kan låta öronen vila till idel bra skräckfilmsmusik. Herrn på bilden här ovan ger en fingervisning om innehållet. 

Fredagslistan 2019, vecka 44: Every day is Halloween

Med detta önskar jag er en synnerligen bra helg. På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 45: Majestätisk musik!

 Gott folk!

Konstig vecka på jobbet över - vi har stängt ner Helsingborgs bibliotek något, och jag har inte jobbat lika många pass i yttre tjänst som jag brukar göra - och jag har alltmer gått över till att tänka på årsbästalistor och verkliga elitlåtar. Det kommer i vanlig ordning bli ett antal inägg om vilka skivor som kan komma i fråga för min årsbästalista som publiceras den 1/1 2021 på WeRock.nu. Men det ligger i framtiden. I veckans lista har jag gottat ner mig i majestätisk musik, för i ärlighetens namn kan jag inte få nog av svulstig musik. 

Vi kör!

Israeliska SCARDUST och deras "Strangers" svepte in under radarn och gjorde väl visst intryck om jag säger så. Milde tid, jag har kommit på mig själv att nynna på melodier från den plattan nästan varje dag. Det är alltid lika kul när sånt händer - den där sena överraskningen som har förmågan att möjligtvis skaka om på årsbästalistan. Att SCARDUST har den oerhört goda smaken att inleda plattan med en riktig ouvertyr tycker jag är värt en applåd. 

Kommer ni ihåg DIALITH? Senaste skivan "Exctinction Six" kom i slutet på förra året, och den var satans bra! Jag har återkommit en hel massa till den under året också, och den håller än, för den har så fint genomarbetade låtar och skickliga musiker som sannerligen kan spela. Quiver Of Deception har dessutom en av de bästa refrängerna jag har hört så det blir den låten ni får. Men snälla ni, gillar man symfonisk power metal, då är det här bandet mycket värt att kolla in. 

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag älskar IN MOURNING, och deras senaste platta "Garden Of Storms" tycker jag är en finfin platta. Första singeln från skivan var om jag inte minns fel Black Storm och satan om den låten inte håller än. Fullpackad med känslomässigt löd!

När BORKNAGAR är som bäst ger de mig alltid känslan av att sväva fram som en örn över snöklädda vidder. Och för att vara en fundamentalt urban människa är det att betrakta som en bedrift. Det finns en hel massa musikalisk mumma i bandets diskografi, och kreativiteten har inte mattats av med åren. Snarare tvärtom, då senaste plattan "True North" var svinbra. Fast det är inte från den skivan som listans låt är tagen ifrån. 

Jag avslutar listan med ett svulstigt nummer av FLESHGOD APOCALYPSE, svulstighetens främsta försvarare på den västra hemisfären. Det här bandet är sannerligen ett antingen eller band. Gillar man band som släpper i stort sett alla spärrar och bara saftar i, ja då är sannolikheten stor för att man gillar det här italienska bandet. Att jag har tagit en låt från en skiva som heter "King" är i sig en motivering till att den finns med i veckans lista. 

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 45: Majestätisk musik