Gott folk!
Det blir ytterligare en fredagslista på temat nytt och noterbart - mest som ett uppenbart försök från min sida att ta mig upp i sadeln och lyssna på metal på allvar, och då av nyare snitt. Jag tror uppenbarligen fortfarande att det är 2018, och håller fortfarande på att gotta mig åt all bra musik som kom förra året.
Vi kör!
Jag börjar lite lätt med mäktighet från holländska WITHIN TEMPTATION. Ni kan ju själva gissa vad som hände när jag hade lyssnat på Supernova. Nä, jag kräktes inte. Snarare bejakade jag min dåliga självdisciplin och betade i rask takt av bandet liveföreställning "Black Symphony" på grund av att den är så satans snyggt gjord. Och mellansnacket är på holländska. I alla fall - Supernova är en, såklart, svinsnyggt proddad låt som stryker mycket medhårs. Inga överraskningar med andra ord, men ack så trevlig!
Finland! Tänk så mycket det landet har som vi kan vara avundsjuka på. Sjukt imponerande bibliotek med atmosfäriska utlåningssiffror, ett imponerande skolsystem med proffsiga lärare som tjänar bra, bastu på riktigt, och knäckande musik. Tekniska dödsarna i DE LIRIUM'S ORDER har vi haft i fredagslistan innan - och jag kan bara säga att de levererar godset (för att prata JUDAS PRIESTISKA) även denna gång. Hela Orion's Cry är ett smörgåsbord av delish för oss som älskar teknisk döds. Med den stora skillnaden att här står stämningen i centrum. Visst finns här finurligt och snirkligt gitarrspel, men också inslag av CYNIC och sakral sång. Plus ett gitarrsolo så bedövande snyggt och mångfacetterat att ni kommer att smälla av. Smälla av säger jag!
SOEN har ju växlat ut något massivt med åren - det är ytterst svårt att inte falla för det här bandets känslosvallande musik, för de gör det bättre än de flesta. Jag håller på att gotta mig något oerhört åt "Lotus" som känns som ytterligare ett album med verkligt stark musik från bandet. Joel Ekelöf på sång har hänfört på platta efter platta, och här släpps hans röst fram i all sin prakt. Det är oerhört vacker och stämningsfull musik som gjord för att ta sig igenom februari med.
10-års jubilerande DOWNFALL OF GAIA har inte bara lyckats sätta den grekiska modern till titanerna på metalkartan, de har också visat att tyskar faktiskt kan leverera black metal av verkligt hög kvalitet. Det är, såklart, alltid visst tuggmotstånd som i alla fall jag förväntar mig, men helt otillgänglig är denna musik inte. För oss som gillar atmosfärisk black metal med viss puls så är DOWNFALL OF GAIA helt ypperliga.
Ja, det blir mer MISERY INDEX, på grund av, tja, behövs det nåt skäl egentligen?
Trevlig helg!
/Martin
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
fredag, februari 15, 2019
fredag, februari 08, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 6: Musmahhü - Reign of the Odious
Sodom och gomorron, fredagskamrater!
Dagens fredagslista kommer att avhandla prick en skiva som är så bra att klockorna stannar. Från Nyköping kommer fenomenala MUSMAHHÜ (uttal oklart), bestående av tvenne musikanter - Swartadauþuz och Likpredikaren.
MUSMAHHÜ betyder såvitt jag förstår gigantiska djävla ormar plural i babylonsk mytologi och bara där har vi stilpoäng så det förslår. Skivomslaget är också lite av en fröjd med sin trött på livet-dödskalle och demonsigillsdoftande logga.
Fullängdaren vi lyssnar till heter "Reign of the Odious" och släpptes för en knapp månad sedan på Iron Bonehead Productions och det som bjuds är kraftfull black metal av det malande, röjiga slaget. Trots ren produktion känns det här som en veritabel kaossmocka rakt i mellangärdet.
Jag tänker inte orda mer om detta epos till skiva utan det som återstår är för er del att klicka på länken, skruva upp volymen till max och koppla på livsnjutet. Och så tar vi helg!
/Susanne
Dagens fredagslista kommer att avhandla prick en skiva som är så bra att klockorna stannar. Från Nyköping kommer fenomenala MUSMAHHÜ (uttal oklart), bestående av tvenne musikanter - Swartadauþuz och Likpredikaren.
MUSMAHHÜ betyder såvitt jag förstår gigantiska djävla ormar plural i babylonsk mytologi och bara där har vi stilpoäng så det förslår. Skivomslaget är också lite av en fröjd med sin trött på livet-dödskalle och demonsigillsdoftande logga.
Fullängdaren vi lyssnar till heter "Reign of the Odious" och släpptes för en knapp månad sedan på Iron Bonehead Productions och det som bjuds är kraftfull black metal av det malande, röjiga slaget. Trots ren produktion känns det här som en veritabel kaossmocka rakt i mellangärdet.
Jag tänker inte orda mer om detta epos till skiva utan det som återstår är för er del att klicka på länken, skruva upp volymen till max och koppla på livsnjutet. Och så tar vi helg!
/Susanne
Fredagslistan 2019, vecka 6: Musmahhü - Reign of the Odious
fredag, februari 01, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 5: Som hand i handske
Gott folk!
En illasinnad migrän satte käppar i hjulet för Susanne förra veckan - därav blev det ingen fredagslista.
För egen del så kommer jag när klockan slår 17 idag lägga en 7-dagars arbetsvecka bakom mig, vilket känns ganska skönt måste jag säga. Men då veckan har varit väldigt rolig också så får ni denna veckan en fredagslista med låtar som sannerligen har hållit mitt humör svävande i den högre stratosfären.
Vi kör!
Jomenvisst - jag inleder med episk power metal. Högst rimligt om ni frågar mig att öppna med en vansinnigt peppande låt som Moonglow är. Refrängen är ju helt galet lysande. När jag upptäckte låten så gick den på repeat nästan ohälsosamt mycket. Beroendeframkallande? Jo, minst sagt! Som vanligt har Tobias Sammet slagit sig samman med en hel racka gästartister. I den här låten är det Candice Night som kanske en del av er känner igen från BLACKMORE'S NIGHT.
Blev faktiskt lite uppfriskad av BRING ME THE HORIZONs senaste platta som är en minst sagt spretig historia. "amo" sorterar inte i striktaste mening in under metallen, men vem bryr sig när det svänger så brutalt underbart som det gör i MANTRA?
Kvalitetsdöds från DIABOLICAL gör ju att en drar lite extra på smilbanden. Med tanke på hur helvetiskt bra Betrayal gungar och svänger så blir jag oerhört nyfiken på hur resten av "Eclipse" låter. Melodierna är så hypnotiskt förföriska att jag baxnar.
Alldeles oavsett om ni gillar AUGUST BURNS RED och spelet Zelda så måste ni uppskatta graden av nördighet som bandet uppvisar när de gör en låt baserat på musiken i det verkligt dunderklassiska spelet som såg dagens ljus i mitten av 1980-talet. Jag och Susanne har fröjdats hela jävla veckan över amerikanarnas rent sanslöst medryckande låt. Det är exakt den här typen av upptåg som gör att jag uppskattar band som annars tycks ta sig själva på lite för stort allvar. För i ärlighetens namn - vi är alla mer eller mindre nördar.
Jag avslutar veckans lista med norska SPIDERGAWD som jag ju föll så brutalt hårt för med deras skiva "IV" som kom 2017. Min kärlek till bandet minskar inte när jag lyssnar på "V" då det här gänget alltid levererar ett sånt helvetiskt drivigt sväng att det är omöjligt att värja sig.
Och med detta, gott folk, önskar jag er en synnerligen trevlig helg!
/Martin
En illasinnad migrän satte käppar i hjulet för Susanne förra veckan - därav blev det ingen fredagslista.
För egen del så kommer jag när klockan slår 17 idag lägga en 7-dagars arbetsvecka bakom mig, vilket känns ganska skönt måste jag säga. Men då veckan har varit väldigt rolig också så får ni denna veckan en fredagslista med låtar som sannerligen har hållit mitt humör svävande i den högre stratosfären.
Vi kör!
Jomenvisst - jag inleder med episk power metal. Högst rimligt om ni frågar mig att öppna med en vansinnigt peppande låt som Moonglow är. Refrängen är ju helt galet lysande. När jag upptäckte låten så gick den på repeat nästan ohälsosamt mycket. Beroendeframkallande? Jo, minst sagt! Som vanligt har Tobias Sammet slagit sig samman med en hel racka gästartister. I den här låten är det Candice Night som kanske en del av er känner igen från BLACKMORE'S NIGHT.
Blev faktiskt lite uppfriskad av BRING ME THE HORIZONs senaste platta som är en minst sagt spretig historia. "amo" sorterar inte i striktaste mening in under metallen, men vem bryr sig när det svänger så brutalt underbart som det gör i MANTRA?
Kvalitetsdöds från DIABOLICAL gör ju att en drar lite extra på smilbanden. Med tanke på hur helvetiskt bra Betrayal gungar och svänger så blir jag oerhört nyfiken på hur resten av "Eclipse" låter. Melodierna är så hypnotiskt förföriska att jag baxnar.
Alldeles oavsett om ni gillar AUGUST BURNS RED och spelet Zelda så måste ni uppskatta graden av nördighet som bandet uppvisar när de gör en låt baserat på musiken i det verkligt dunderklassiska spelet som såg dagens ljus i mitten av 1980-talet. Jag och Susanne har fröjdats hela jävla veckan över amerikanarnas rent sanslöst medryckande låt. Det är exakt den här typen av upptåg som gör att jag uppskattar band som annars tycks ta sig själva på lite för stort allvar. För i ärlighetens namn - vi är alla mer eller mindre nördar.
Jag avslutar veckans lista med norska SPIDERGAWD som jag ju föll så brutalt hårt för med deras skiva "IV" som kom 2017. Min kärlek till bandet minskar inte när jag lyssnar på "V" då det här gänget alltid levererar ett sånt helvetiskt drivigt sväng att det är omöjligt att värja sig.
Och med detta, gott folk, önskar jag er en synnerligen trevlig helg!
/Martin