Fredagslistan 2015, vecka 31: Grindslanten

Då var det dags för lite uppfriskande grindcore så här i slutet av veckan! Vän av ordning har uteslutit paradnummer som NASUM, WORMROT och CARCASS för de har vi ju hört förut även om de är hur gulliga som helst. Dags för avfärd, stäng dörrarna och håll någon vuxen hårt i handen så bär vi oss av.

CLOUD RAT kan skatta sig lyckliga över Madison Marshalls sånginsatser. Den inlevelsen är inte att leka med alltså! Underbart röj på skivan "Moksha" som förutom sedvanlig agression och katharsis även dukar upp en skön påhittighet och ny fräschör. Vissa kanske skulle klassa det på gränsen till shoegazing, jag vill hellre tänka på det som riktigt bra grind med deodorant!

CRETIN följer upp med låten It. Om föregående band är ute och lattjar runt lite kan CRETIN istället sägas gå tillbaka till rötterna. Här pekas det med hela handen! Inga krusiduller, ingen pardon utan rak grind precis som den ska låta. En liten AUTOPSY-vibb på det också. Härligt! Plus i kanten för Marissa Martinez (sedermera Dan Martinez) pipa.

Bandet med det fnissvänliga namnet VOMIT FIST får den äran att fortsätta. De tre gruppmedlemmarna (varav den ena är son till den andra och den tredje har okänt ursprung) har dock inte blivit signade till något bolag än, vilket är synd och skam. De får en guldstjärna i himlen av mig för att de grisar runt med blod och corpse paint och är nummer tre i dagens grindslantslista med Under the Rind. Ytterst habilt! Är inte också farsgubben lite lik Pelle "Dead" Ohlin förresten...?

PHOBIA är något av legender i genren och släppte sin första demo 1990. Då gick jag i sexan och hade föga aning om att det fanns musik som gick så fort men det vet jag lyckligtvis nu. Om ni inte sett videon till Contradiction/Submission Hold, som är en kritik mot djurförsök bland annat, kan jag varmt rekommendera den. Från samma album kommer låt nummer fyra - Assertion to Demean, lyssna och njut!

IMPETIGO är förutom ett grindcoreband också namnet på en jobbig hudsjukdom - svinkoppor. Det tycker jag känns sympatiskt! Fast ni kan låta bli att bildgoogla, bespara er den synen. Sjukdomar åsido, musiken på skivan "Horror of the Zombies" är gemytligt trallig, texterna är skönt monsterknasiga och hela härligheten ter sig allmänt svår att sitta stilla till. Om man som jag också gillar zombies som företeelse kan man gott klappa händerna till detta och dra igång en Romero-rulle på VHS:en. Det är ju trots allt fredag!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 31: Grindslanten

Fredagslistan 2015, vecka 30: Melodisk metal

Godmorgon!

Idag ska vi prata melodisk metal. Jag märker att jag mer och mer uppskattar band som är duktiga på att väva in melodier i sin musik. Jag hoppas sannerligen att det inte betyder att jag uppfyllt någon slags mängdkvot när det gäller mer extrem musik och att bloggen inom en snar framtid endast sysselsätter sig med AOR, haha!

Vi kör!

Kanadensiska BOREALIS kom den 19/6 ut med sitt nya album "Purgatory". Både jag och Susanne uppskattade ju bandets musik på "Fall From Grace" från 2011, en skiva som vi i stort sett lyssnade sönder, märkligt nog! Nya skivan är ett välkommet tillskott till kategorin "kommer att lyssna sönder". BOREALIS är ett band som skriver väldigt sympatisk musik. Är det nydanande? Nej, verkligen inte - men här finns en hantverksskicklighet som jag tilltalas svårt av. Plus att jag älskar sångaren Matt Marinellis röst. Jag hade i princip kunnat ta vilken låt som helst från skivan. Nu blev det My Peace då det är den enda låten som bandet har valt att tillgängliggöra från nya skivan på Spotify. Faktum kvarstår dock - "Purgatory" är så bra att jag villigt slantade upp den dryga hundralappen plattan kostar på iTunes.

Jomenvisst, CLOUDSCAPE är ganska obligatoriska i en sådan här lista. Bandet, bördigt från Helsingborg, har alltid varit skickliga på att snickra ihop snygga melodier. Som jag ser det är bandet, likt sina helsingborgskollegor i COLOSSUS och DARKANE, svårt undervärderade och jag lyfter gärna fram bandet så ofta jag kan. Skivan "New Era" kom 2012 och såg inte mindre än tre nya medlemmar. Endast gitarristen Patrik Svärd och sångaren Michael Andersson var kvar från den sättning som spelade in "Global Drama", en skiva som jag gillade även den. Silver Ending är en trevlig låt som nästan lekfullt dansar fram i refrängen. I övrigt är det business as usual.

Jag recenserade bandets "Momentum" när den kom 2013. Bandet har inte släppt något material sedan dess. Då skrev jag att [d]et som verkligen imponerar på mig med ”Momentum” är tre saker egentligen: låtarna är av sådan kaliber att, faktiskt, varje låt innehåller något jag gillar, sången från Mark Basile är så fruktansvärt kraftfull att jag njuter av varenda grej karln gör. Och sen har vi solona. Jag avskyr personligen när det ska liras solon och resten av bandet går av scen för att låta gitarristen/trummisen/basisten gå loss. Fullständigt vedervärdigt. Musik handlar om kommunikation mer än något annat och vad som verkligen utmärker skickliga musiker till skillnad från skickliga instrumentalister är förmågan att lira häpnadsväckande grejer tillsammans med andra. Det kan Simone Mularoni på gitarr och Emanuele Casali på keyboard för varenda solo som utförs av dessa herrar är rent öronmumma. 

Det var oerhört trevligt att återvända till skivan i samband med skapandet av denna lista. Jag har, likt många recensenter, en tendens att bara rusa vidare till nästa skiva. Nu fick jag en chans att återupptäcka en skiva som är lika sympatisk som välljudande. 

Jag har haft med en låt av PRETTY MAIDS i någon lista. Emellanåt älskar jag att lyssna på musik som har tydlig tidsmarkörer. We Came To Rock finns med på danskarnas "Future World" från 1987, och det märks. Jo, det finns gott om andra skräckexempel på hur virveltrummorna lät under 80-talet. Här är den faktiskt ganska sansad utan att vara mesig. En trevlig trudelutt!

Jag avslutar listan med keyboardstinna DARKWATER från Borås. Detta är så vanvettigt snyggt producerad musik så jag baxnar. Låten heter Breathe och kommer från "Where Stories End" från 2010. Flera av bandets medlemmar är också med i HARMONY som verkar hålla en högre utgivningstakt. Det är lite synd, för DARKWATER skriver riktigt bra och snygg musik. Jag fick definitivt mersmak!

Så, ett styck lista med svårt sympatisk musik. Nästa vecka blir det, säkerligen, andra tongångar!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 30: Melodisk metal

Fredagslistan 2015, vecka 29: Halvårsrapport

Ave!

Till dagens tema har jag valt braiga låtar som släppts under 2015 utan min vetskap. Så fort man vänder ryggen till dyker det upp bra metal i världen. Fint det! Vi kör direkt, ladda youtubespelaren.

 

 

Australien har fött fram UR DRAUGR och de har i sin tur klämt fram en Ep med namnet "The Wretched Ascetic", som är en sjukt trivsam liten historia. Vi bjuds på black och death, doom och progressive i en smakfull gott och blandat-påse. Ibland kommer jag att tänka på ULCERATE. Hurra och stående ovationer! Låten jag valt är Unseen Golgotha men hela Ep:n är värd att ta en närmare titt på.

 Nummer två i listan är INQUINAMENTUM. (Testa att säga det snabbt tio gånger på raken.) Depressiv black metal i kombination med melodisk döds. Precis hur bra som helst även om tempoväxlingarna i Banned To The Nether känns en smula förvånande vid första genomlyssningen. Men det är innan man inser storheten i detta. Regnrock och stövlar på, nu kliver vi ut i grådasket och åkallar mörkrets makter. Mumma!

EXGENESIS från Stockholm bjuder upp till dans på bryggan härnäst. En ganska långsam och doomig sådan men med riktigt trallvänliga slingor på sina ställen. Påminner lite om eminenta DAYLIGHT DIES. Kanske också PARADISE LOST. Hur som, denna duo vet hur en slipsten ska dras och var man ställer skåpet. Cloudburst avnjutes bäst när sommarkvällsmörkret lagt sig över nejden. Pluspoäng för uggleomslaget!


Tempohöjning! GOD MOTHER spelar i första klassens grind/hardcore-skola. Dra igång moshpiten i vardagsrummet för nu ska här åkas karusell. Maktbehov heter fullängdaren och jag drämmer till med två låtar till priset av en bara för att de är så korta och även har fenomenala namn. Jag ger er Blodfors och Strypgrepp!

Sista bandet blir CHAPEL OF DISEASE, tyskar som lirar old-schooldöds i ny kostym. Introt till ...of Repetitive Art är aningen långt och pompöst men misströsta icke mina vänner, runt 3.35-snåret in i låten drar det hela igång. Och håll hårt i häxhatten för det går undan! (Åtminstone för en stund.) Det känns ungefär som att trilla ner i en dammig gammal krypta att lyssna på detta. Ödesmättat, svalt och mysobehagligt. Underbart!



Gutår och god helg.

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 29: Halvårsrapport

Fredagslistan 2015, vecka 28: Tvåtakt

Godmorgon!

Denna veckan har fredagslistan ett mer än ljuvligt tema, nämligen tvåtakt. Denna den mest fantastiska av taktarter har ju en fullständigt självklar i den musik som uppskattas av undertecknad, och en del av er andra också misstänker jag. Bara själva ordet nämns så är alla på banan och införstådd med faktumet att nu blir det röj.

Vi kör.

Öppnar med en verklig klassiker - Blinded By Fear. Otroligt vad bra den är. Fortfarande. Det jag tycker är värt att notera lite extra är faktumet att inspelningen skedde långt innan den berömda klipp-och-klistra metoden fick sitt inträde. Det är alltså hela tagningar av varje musiker som vi hör. Erlandsson på trummor var tydligen nära att få ett mentalt sammanbrott just över denna låt.

Jomenvisst - kära gamla ENTOMBED får representeras av öppningslåten på "Wolverine Blues" Eyemaster. Det är en låt som präglas av attityden inga konstigheter. Nicke Andersson, ansvarig för så mycket högkvalitativ musik att det är löjligt, trummar på ett extremt massivt vis. Här finns den ljuvligt exekverade tvåtakten, men också ett, om uttrycket ursäktas, satans sväng.

Let The Stillborn Come To Me har en verkligt massiv tvåtakt i inledningen som sätter tonen direkt på BLOODBATHs "Grand Morbid Funeral". När jag för ett antal veckor sedan såg bandet på Copenhell öppnade bandet med denna synnerligen sympatiska dänga.





 Jag är väldigt glad över att jag hann se VOMITORY innan bandet lade ner. Så fruktansvärt bra de var. Bandets rejält köttiga death metal gladde väldigt många människor. Trummisen Tobias Gustafsson bjuder i The Carnage Rages On från "Carnage Euphoria" upp till en piskdans av episka mått, så det är inte bara tvåtakt som bjuds i denna väldigt trallvänliga låt.

Jag avslutar listan med ett band som inte (än?) har uppnått samma legendariska status som resterande akter i veckans lista - finska SONS OF AEON vars självbetitlade debutalbum från 2013 fick en del att gå i spinn, så även undertecknad. Faceless heter låten, och här får ni ha lite tålamod då bandet tar god tid på sig att bygga upp låten innan trummisen Pasi Pasanen börjar mata tvåtakt vid 3:03. SONS OF AEON är ett extremt trevligt band att lyssna på, och får hemskt gärna producera mer musik än vad de redan gjort. Detta är kvalitet rakt av.

Så, ett styck lista att förenas i yster ringdans till!

Ha det geni!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 28: Tvåtakt

Fredagslistan 2015, vecka 27: Hellfest

God morgon kosmonauter!

Temat för denna fredagslista blir Hellfest. Ni vet, den där fräsiga franska festivalen som går av stapeln i mitten av juni varje år i Clisson. Tongångar av det lite extremare slaget brukar stå på tapeten men även småputtriga heavy metalinslag, skrevrock och allmänt bluesgung får också hänga med på en kant. Årets lineup bjöd på godbitar som MESHUGGAH, MASTODON, GHOST BRIGADE och BLOODBATH (för att bara nämna några som undertecknad hade gått och kikat på i den händelse man befunnit sig på franska jaktmarker när det begav sig).

Men band jag redan har koll på får icke inträde denna fredag, jag har istället botaniserat runt bland det som inte är mig särskilt välbekant. Och se, där fanns allt riktigt glitter bland kattguldet. Då far vi!

VALLENFYRE kommer från England och lirar dödsmetall med doomkänsla. Skitigt och grovhugget med en smak av svensk 90-talsdöds (här tänker jag främst på stockholmsscenen). Inte jätteoriginellt men gediget och svängigt för oss som tycker att det var lite bättre förr. Scabs kommer från plattan ”Splinters” med ett urgulligt omslag till.



Vidare till NECROWRETCH och låten med den elaka titeln The Bells of Evil Schism! Ondskans klockor klingar på bandets andra fullängdare. Snabba trummor och allmänt härj från både den döda och den svarta skalan bjuds vi på av dessa flinka filurer. Mitt tips till er: för dagar som kräva mangel, uppsök NECROWRETCH. Sångaren kallar sig Vlad, enough said.

Belgarna ENTHRONED följer upp med Sine Qua Non. En rejäl skopa black metal av den gamla skolan med tema Lucifer kommer lastat. Ingen pardon, alla ska med. Fruktansvärt snabba blast beats i perioder, jag undrar ibland hur det där går till utan att man sträcker sig. Vissa midtempopartier bjuds också och det ger en sjysst variation låten igenom som gör att jag återvänder till den. Tumme upp!

MORGOTH är nästa band till rakning och nu jäklar blir det svängdöds! Som Martin brukar säga, man blir sugen på ringdans. Fantastisk sånginsats av Karsten Jäger som påminner om Chuck Schuldiner fast med aningen mer basröst. Musiken då? Skön 90-talsfeeling igen, bara att tacka och ta emot. 12 poäng till Tyskland. 






THE GREAT OLD ONES är, föga förvånande, inspirerade av H.P. Lovecraft! Eftersom jag avslutade med SULPHUR AEON härom veckan kändes det passande att dessa fransoser får den äran idag. Från skivan "Tekeli-Li" (ni som inte vet vad det betyder kan med fördel slänga in en fråga på wikipedia och få mer kött på benen om di gamle och shoggotherna) lyssnar vi till skönt släpiga Antarctica. En skräckdröm på 9:39 att dyka ner i med huvudet före. Stort, atmosfäriskt och vemodigt. Nämnde jag röj också? Detta är så bra att nackhåren reser sig!

Ha nu en helgjuten helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 27: Hellfest