Metallbibliotekarierna

En gång spelade jag i ett band

2012-02-13T08:36:00.002+01:00

Jag tror att alla gymnasiehårdrockare har gjort det, åtminstone känns det så. Spelat i ett band alltså. Jag gjorde också det, dessutom inte i bara ett band utan totalt, om man räknar på unika bandnamn och gästspel, fem stycken tror jag. Det var dock ett band som var "mitt" band, alltså det som jag spelade i "på riktigt". CRUSH hette vi, två demos spelades in och vi spelade live så fort någon visslade. Det blev oftast spelningar på tämligen nystartade Mega Musik i Helsingborg (finns fortfarande men är idag en gymnasieskola - GO ANKI!) men en och annan konsert gavs även i finare salonger. Det roligaste för egen del var att vi fick tillfälle att spela på Mejeriet i Lund 1995, speciellt eftersom jag såg BLACK SABBATH på samma scen det året.

Vi lät väl som de flesta gymnasieband gjorde och gör - vi tog lite av alla band vi gillade och försökte hitta något eget. Somliga lyckas med detta, andra inte. Vi hamnade kanske någonstans i mitten. Ett par av låtarna, främst mot slutet av karriären, skulle nog gå att göra till "riktiga" låtar efter lite omarrangemang och inspelade med dagens spelkunskap från alla medlemmarna. Jag var trummis i bandet, märk väl att första gången jag satt bakom ett trumset var första gången vi repade ihop. Typ. Never had one lesson, som Ferris Bueller sade. Och det märktes naturligtvis. Men är man bara tillräckligt dålig på något kan man ta igen det genom att vara odräglig, och där inbillar jag mig att jag nog kan ha vunnit både ett och annat pris. Ah, the good times.

Jag ser tillbaka på de gyllene åren 1994-1996 med glädje. Visst kan det krypa fram några pinsamheter ibland som minner om när mamma under tonåren inför större sällskap ville avslöja skämsligheter från barndomen, men på det hela taget var det roligt att få tillfälle att spela live och att ett tag leva i en tro att vi skulle bli större än IRON MAIDEN. Efter att Crush gick i graven 1996 stod det dock ganska klart för mig att det inte var rockstjärna jag skulle bli. Jag skulle inte få pryda omslaget till Okej, en tidig dröm i livet. Nej, ville jag skapa glädje för omvärlden så fick den bestå av annat eftersom jag vägrar hemfalla till coverträsket (om jag hör Mustang Sally en enda gång till i mitt liv så kommer jag att fekalkräkas i dagarna tre). Idag är jag nöjd med att resa världen runt och göra och se sånt som de flesta inte ens vågar drömma om, jag har en...eh....vän....som har en konsertinspelningssamling som vida över- eller understiger vad som kan anses normalt och som bringat många människor glädje genom åren, men jag kan självfallet bli lite nostalgisk då och då och tänka tillbaka och försöka minnas.

Vilken JÄVLA tur då att vi fick spela in en musikvideo. Fram med kudden, gott folk. Spot the clichés!

/Alex (word to Dånken, Jox och Lalle)

Fredagslistan - Skelett i Garderoben

2012-02-10T08:08:00.000+01:00

Nu tar vi fram stormörsaren och diskuterar musik som i alla fall jag och Susanne vet finns hos varenda en av oss som dyrkar tonala övningar - musik som man innerst inne i sitt av blastbeats och growl sönderfrätta hjärta vet är usel, men som man ändå gillar. Skämsmusik, skelett i garderoben, låtar som man inte ens om man får ett vapen riktat mot sig, vill erkänna offentligt att man inte bara inte har någonting emot utan faktiskt gillar.

Vi lägger oss med denna lista på slaktbänken med blottade strupar - vi är medvetna om detta - och ber om er förståelse. Ni slipper i alla fall garanterat låtar med det där ansiktsbehåringsbandet från Göteborg.

Det finns såklart betydligt fler skämslåtar utanför metal hos både mig och Susanne och denna lista kommer ni att besparas - vi vill trots allt ha några läsare kvar även efter dagens övningar - men det höll att gå överstyr hos både Susanne och mig ändå. Det är illa nog, om ni frågar mig, att visa upp en lista där både DEF LEPPARD och LORD BELIAL finns representerade.

För det är på den nivån listan befinner sig. Några höjda ögonbryn från min sida vad gäller Susannes val - och säkerligen även från er vad gäller hela listan. Det ska såklart ses till bakgrund till vår "normala" lyssnarprofil som ju vanligtvis brukar stavas snabbare, hårdare och mer growl än en infektionsklinik där samtliga patienter simultant drabbas av slemhostanfall.

Vi har det tvivelaktiga nöjet att ge er

Fredagslistan, vecka 6 2012 - Skelett I Garderoben.

Dismember - en kärlekshistoria.

2012-02-08T21:44:00.000+01:00

From dream to dream we have always been like an everflowing stream.

Det här är ett inlägg som jag har tänkt skriva länge men inte fått ro att sätta mig med förrän nu. Det handlar om ett av Sveriges genom tiderna bästa och mest ihärdiga dödsmetallband in my humble opinion: DISMEMBER. Jag minns när det begav sig (jag minns det faktiskt som igår eller möjligen i förrgår) i nittiotalets början. Källarbanden kravlade så sakteliga upp mot ytan och såg dagens ljus i det som skulle bli början till dödsmetallscenen på de här breddgraderna. Själv var jag ung, arg och hyfsat skoltrött. Det var ettan på gymnasiet i en mindre ort (som man önskade skulle vara lite större än vad den var). I väntan på bussen som skulle ta mig hem (till den ännu mindre orten där jag bodde) klev jag in på biblioteket och bläddrade förstrött bland skivorna. Under bokstaven D fanns två skivor som skulle komma att förändra mitt sätt att förhålla mig till musik för evigt: "Like An Everflowing Stream" och "Indecent And Obscene". Jag minns känslan, det var en skräckblandad förtjusning, en pirrande vetskap om att det här, det var något nytt. Något annat. "Like An Everflowing Stream"-omslaget hade konventionell hårdrock/metal-estetik med eld, drakar och ett underjordiskt landskap, inget häpnadsväckande där direkt. Men baksidan! Där hände det grejer minsann:

Imponerande och lite skrämmande på samma gång tyckte jag. Som om någon gräns överskreds med allt det där blodet. Farligt men fascinerande, hotfullt men hett! (Ja, ni vet vad jag menar.) Jag kunde bara inte sluta titta på det. Samma sak var det förstås med Indecent and obscene, inälvsfest galore:

Det här tilltalade ju förstås min skräckfilmsådra något sanslöst mycket. Det kändes som att få både splatterfilm och musik samtidigt, som en fenomenal kombo man inte ens visste fanns. (Lite som då Sourcreme & onion-chipsen kom till byn, så enkelt och så fruktat genialiskt.) Visst hade jag lyssnat på METALLICA innan men det här gänget såg ut att lira i en helt annan musikalisk division. ALICE COOPER hade lattjat med giljotiner och WASP kastade blodiga köttstycken på publiken långt tidigare men jag kunde inte bry mig mindre. Det var för showigt och musiken var inte min kopp med te. Så plötsligt fanns detta istället. DISMEMBER. Bara bandnamnet bådade ju gott. Jag lånade hem båda skivorna och lyssnade på dem nonstop tills lånetiden gick ut. Då lånade jag om dem.

Dödsmetallen alltså, vad viktig den blev för mig i den stunden. Det var en aha-upplevelse av stora mått. Som att gå in i en andra andning och hitta en helt ny typ av urkraft precis när man är som tröttast. En sorts renodlad känsla av att inget var omöjligt. Så kändes det. Som att hitta hem, för att ta till ett slitet uttryck. (Det kan låta klyschigt och over the top men det är alldeles sant.) Resten är, som de säger, historia. Jag började köpa på mig allt jag kom över som såg ut att låta likartat och det var goda tider de där åren runt -93 -94-snåret. Band har kommit och gått som band brukar genom ens liv men Dismember är ett av de där få banden som alltid har funnits kvar oavsett vad. Jag har sett dem live en handfull gånger, det kunde gärna ha varit fler. Förra november, efter 23 år och ett gäng fantastiska plattor tog resan slut men kärleken lever vidare.

Tack för allt. Tack som fan!

/Susanne

Konsertbonanza

2012-02-07T13:29:00.000+01:00

Ja jisses. Dagen börjar ystert med att jag får veta att SKINTRADE är tillbaka, jag gillade bandet som fan på den tiden det begav sig (1993-95) men missade att se dem live. Nu kommer de till Malmö och KB den 30/3 och undertecknad kommer inte bara att finnas på plats utan även att ha hjälm eftersom det gör mindre ont när man i eufori stångar huvudet i en cementpelare då.

Nästa grej som händer är en sån där grej man är kluven till. WASP kommer till Sverige i oktober, och Hässleholm besöks den 10/10. Å ena sidan så älskar jag WASP, å andra sidan så avskyr jag deras faiblesse för att sätta igång LP-skivan i högtalarsystemet och sedan gå ut på scen och mima till denna istället för att spela live. Detta togs till sin spets 2007när de "spelade" hela The Crimson Idol rakt av, jag såg dem då på Trädgår´n i Göteborg. Jag höftade redan under spelningens gång, och detta bekräftades senare av en liveinspelning från samma konsert, att över 50% av utljudet kom från något annat än personerna på scenen. Då svor jag att det skulle vara sista gången Blackie & Co. nafsade kronorna ur min ficka. Det skall dock sägas att jag fått trovärdiga rapporter från senare konserter att de tonat ner förinspelningarna igen. Jag hoppas verkligen det, för om Blackie håller vad han lovar och kör en 30 Years Of Thunder extravaganza med lite ovanliga fräckheter från första skivan och i synnerhet bandets piece de résistance "Kill Fuck Die" i setlisten, ja då åker hjälmen fram igen.

/Alex

Mer NAPALM DEATH

2012-02-06T16:46:00.001+01:00

Ville bara tipsa om Tomasz Swiesciaks intervju med Barney Greenaway som ni hittar här.

För mig innebar den ett bra avslut på en ganska stressig dag. Bara en sån sak. Nu åker jag strax hem och lyssnar ytterligare en runda på "Utilitarian".

/Martin

Måndagsraljerande

2012-02-06T08:40:00.000+01:00

En gång för otäckt många år sedan befann jag mig i ett större sällskap bestående av manspersoner i olika åldrar som individuellt befann sig på olika nivåer på evolutionsstegen. Jag tillhörde de yngre i sällskapet men betraktade redan då min omvärld som en personlig förolämpning. Denna ystra afton råkade jag i ett ögonblick av oaktsamhet råka jämföra KISS med SPICE GIRLS. Det hör till saken att jag gillade och gillar båda banden, men eftersom jag befann mig i ett sällskap uteslutande bestående av hårdrockare så kunde jag självklart aktat min tunga. Återstoden av kvällen bestod av att några i sällskapet, speciellt två personer, avkrävde mig en förklaring till hur jag kunde jämföra dessa två ända ut till ytterligheterna helt skilda väsen. Det spelade ingen roll hur mycket jag mumlade om "smart management, samma treackordslåtar, tvivelaktig musikalitet, golfstrumpor-sängkläder-dockor", orden föll från min mun som stenstoder från en hög höjd och krossades av mina antagonisters intelligenta och insiktsfulla inlägg: "men du är ju dum i huvet", "hur FAN kan du påstå att Kiss gör skitenkel musik", "det finns väl för FAN ingen likhet mellan Kiss-dockorna och Spice Girls-dockorna?".

Vad bestod då vår så tydliga skillnad i? Vad var det som hände som jag först inte uppfattade och som gjorde att jag kunde förolämpa dem så hårt genom min enkla lilla gutturala fadäs? Jo - någonstans efter min högstadietid hade jag råkat utvecklas. Till skillnad från dessa Darwins mardrömmar så kunde jag se både skillnad och likheter olika genrer emellan, och dessutom dra ibland roliga och ibland vettiga slutsatser av detta. Detta var för de andra två helt omöjligt eftersom de stannat i sitt liv någonstans kring 1987. Detta omöjliggör självfallet den analytiska förmågan eftersom analyser oftast består i att man funderar kring något. Slutar man tänka och bara låter livet "hända" så slutar man även förmågan att analysera.

Fast egentligen hade det kanske varit roligare att fortfarande vara den där inbitna hårdrockaren, den som styvnackat hävdar att allt med distad gitarr är bra och allt annat är skit. Egentligen hade det kanske varit bäst att tycka att "bara [insert band] kommer hit och spelar så är det en bra konsert" alldeles oavsett om de låter som en spolande toalett i en långfärdsbuss till Korpilombolo. Men om detta sinnelag varit det gällande så hade jag ju, i förlängningen, även tvingats tycka följande:

1. Att DEAD BY APRIL gjorde bra ifrån sig i melodifestivalen.
2. Att DEEP PURPLE minsann låter precis lika bra 2012 som de gjorde 1972.
3. Att nästkommande Kiss-skiva kommer att vara den allra bästa de gjort alldeles oavsett hur den låter eftersom det är Kiss och bara Kiss släpper en skiva så blir det bra för släpper de ingen skiva så kommer det ingen skiva och det är ju hemskt och hur kan du säga att Sonic Boom är dålig den är ju fan så mycket bättre än Crazy Nights som du tjatar om hela tiden det är ju inte Kiss det är ju BON JOVI nä Sonic Boom det är grejer det.

Så nej, jag tror jag behåller mitt analyserande sinne. Jag tror att det är viktigt för åtminstone mitt sinne kunna lyssna på både Kiss och Spice Girls, att se deras likheter och olikheter, att kunna skratta både åt och med dem. Jag tror dessutom att varje människa borde lyssna mer med öronen istället för med förhoppningen/nostalgin. Inte minst för sin egen skull.

Och jag tror framförallt att personer vars intelligens vida understiger intelligensen hos en amöba under nageln på en vanlig skogssnigel ska SITTA NER OCH HÅLLA KÄFT. Åtminstone i mitt sällskap. För om jag inte litar på at du kan smöra min macka utan att misslyckas så vore det väl ändå själve CYNDEE PETERS om jag skulle bry mig det minsta om vad du har att säga om min musiksmak.

/Alex

Fredagslistan WTF?!

2012-02-03T09:00:00.000+01:00

Fredag, detta vackra ord i den svenska vokabulären. Fredagslista, ett om möjligt ännu vackrare. Veckans skapelse är en kontrasternas lista minst sagt. Hårt vs mjukt, lättillgängligt vs svårlyssnat, mainstreamballader vs undergroundknas, good cop vs bad cop. Man kan kalla det lite vad man vill, poängen är att motsatsförhållandet råder. Vi valde yin och yang som arbetsnamn mest för att det låter coolt och för att ge bokstaven Y lite uppmärksamhet.

Första ronden

Martin går ut hårt med WHITESNAKE. (Ja, ni läste rätt, pudelrockens crème de la crème inleder.) Och det blir knappast bättre: VIXEN, VAN HALEN, EUROPE och WINGER för oss, på sina böljande hårmanar, fram till den pompösa avslutningen signerad STYX.

Gudars skymning, den där mastodontinledningen blir i alla fall jag alldeles matt av. På olika plan, ska tilläggas. Det är ömsom skämskudde och ömsom en liten nostalgisk blödighet som infinner sig hos undertecknad (kan bero på att jag är notoriskt svag för OZZY). En förunderlig känslomässig kombination som enbart kan frammanas medelst powerballader från åttiotalet. Samt: hela mellanstadiet passerar revy på ett tvivelaktigt sätt för mina ögon. Hu! Här har faktiskt Bensch överträffat sig själv, det ska villigt erkännas. Efter att denna något skräckblandade förtjusning lagt sig lägger vi hårsprayen åt sidan och vandrar vi vidare till corpsepaintens förlovade land.

Slutstriden

Jag funderade en god stund på hur jag skulle kunna matcha (eller snarare omatcha) dessa tio alster. Ingen lätt uppgift som ni förstår efter denna tokinjektion av åttiotalsballader. Resultatet är en blandning av experiment-black, eländesvrål och allmänt svårlyssnat för att väga upp. Jag kan inte på rak arm säga om det lyckas eller inte, men jag är ganska säker på att det här inte kommer att passa alla. GNAW THEIR TONGUES inleder med en mood setter och banar väg för SILENCERs klassiker Death - Pierce Me. (Jag minns fortfarande hur det kändes första gången jag hörde skriket som ligger placerat 1:46 in i låten. Mysrysigt!)

Följer gör bland andra HORDE OF HEL och SPEKTR men för att det inte ska bli alldeles för ledset piggar vi upp oss på sluttampen med lite grind. MESHUGGAH får den äran att avsluta och lätta upp. Det är ju trots allt fredag.

Min gissning är att det här är en av de mest splittrade listorna i bloggens historia. För extra förvirring kan man med fördel köra varannan låt ur Martins del och varannan ur min. Jag hade inte hjärta att blanda åt er, att få NEGATOR direkt efter EUROPEs finstämda tryckare skulle kanske kunna få oanade följder. Men nu gissar jag bara.

(Ni får själva lista ut var listan gömmer sig, krom-effekten bjuder vi på.)
Med lyckönskningar inför helgen som komma skall.

/Susanne

2011 års bästa svenska debutplatta

2012-02-02T09:15:00.002+01:00

DEATHENING tog med "Open Up And Swallow" och 45% av rösterna hem priset för årets bästa svenska debut 2011 på WeRock. Det är tredje gången vi kör omröstningen, och jag måste säga att det blir bara roligare för varje gång.

Det finns nu en intervju med Pål Callmer, gitarrist och låtskrivare i bandet, att ta del av på siten. I vanlig ordning kan man också tävla om signerade exemplar av skivan. Frågan vi vill ha svar på hittar ni längst ner i intervjun.

/Martin

Accepterat!

2012-02-01T13:39:00.000+01:00

ACCEPT kommer att köra en europaturné i höst, skandinavien är däri inkluderat. Informationen härstammar från en tämligen säker källa. Jag överväger att redan nu sätta mig och köa utanför [insert any swedish venue here].

Det var bara det.

/Alex

Nya recensioner

2012-02-01T11:12:00.001+01:00

Jomenvisst! Den förste i månaden innebär i vanlig ordning en bunt nya recensioner på WeRock.

Och det spretar som vanligt - LAMB OF GOD samsas med AVATAR, METALLICA skämssläpper bredvid THE SAFETY FIRE. FRANKY LEE får lågt betyg medan KRUX hyllas och LILLIAN AXE hamnar över medel.

"Resolution" var en skiva som jag sett mycket fram emot att få sätta tänderna i. Men trots att det bitvis glimrar till rätt rejält är jag inte helt övertygad om skivans förträfflighet. Däremot lär, med rätt låtval, setlisten på bandets gig bli fruktansvärt stark.

/Martin

Napalm Death harvar vidare

2012-01-31T11:49:00.000+01:00

Personliga favoriterna NAPALM DEATH är ju på gång med nytt alster. Att det låter bra kan jag intyga då Century Media i helgen såg till att jag fick tillgång till skivan. Det ledde till glada krumsprång i lägenheten hemmavid. Grannarna måste ha undrat i alla fall lite vad som felades mig, haha!

Quarantined som ni kan betitta i en skönt kaotisk liveversion nedan ger en fingervisning om vart det barkar. Häromdagen lade bandet dessutom ut en till låt - Leper Colony som inte heller den är så dum.

I övrigt känns albumet, "Utilitarian" mer episkt än tidigare skivor. Det är ilsket som vanligt, men den politiska vrede bandet alltid har utstrålat känns mer pregnant än någonsin innan.

/Martin

Fredagens Östen Warnerbring

2012-01-30T08:32:00.000+01:00

DREAM THEATER i Valbyhallen. Om vi bortser från några små petitesser (det var kallt utanför, Valbyhallen, det var förband, det blev trumsolo) så avnjöt jag en tillfyllest formidabel musikalisk afton. "Trettonde gången" säger någon, "blir du inte trött på att se samma band?". "Nej" svarar jag, "inte när de fortsätter leverera och överraska". Mike Mangini fyller sannerligen de gigantiska trumskor han hoppat i, bandet som helhet verkar ha fått en nytändning och jag såg John Myung RÖRA SIG på scenen! Allvar! Han gick lite till höger, sen lite till vänster, och fan ta mig om han inte gick upp på trumpodiet två gånger också! Karln måste ha peppat upp sig med en hel back Loranga innan konserten.

Vi kan dryfta låtlistan till korna kommer hem och då självfallet anmärka på det hiskeliga låtvalet i The dark eternal night som självfallet inte borde få spelas, denna var dock det enda stolpskottet på hela konserten. Resten pendlade mellan "bra" och "super-mega-avalanche-fighter-deluxe-bra". Som det ofta gör när DT spelar. Kvällens absoluta höjdpunkter stod att finna i Wait for sleep, Breaking all illusions och The spirit carries on tillsammans med en honorable mention: Outcry var oerhört mycket bättre live än på skiva. Och slutligen, såklart, Surrounded. Ända sedan ungdomens tidigaste promenader i DT-land har denna låt betytt något alldeles speciellt för mig. Jag har fått höra den live flera gånger men fredagens version var nästintill osannolikt bra. Jag funderade efteråt huruvida det var nyhetens behag som spelade in eftersom det var många år sedan jag senast fick höra den. Jag lyssnade därför extra noga på en inspelning som en vacker tillika intelligent gosse gjorde som lyckligtvis skingrade alla tvivel eftersom det av denna inspelning klart framgick att det obönhörligen var en dunderversion som bandet körde. Den intresserade kan klicka på youtubelänken och döma själv.

Och, innan vi slutar, lite gnäll: PERIPHERY hette förbandet. Hoppas de stannar där. De såg ut som att de kom direkt från en dubbeltimme geografi. Sen försökte de se hårda ut. Sen, och jag skämtar inte, försökte de vara lite "fräcka/roliga" genom att basisten och en av gitarristerna spelade "sax, påse, sten" i ett parti i en låt där de inte spelade. Sen spelade de en femton minuter lång låt. Jag kommer inte att köpa den på singel. I nästan 40 minuter fick jag gömma mig bakom skämskudden. Om jag bara hade haft en sådan med mig.

Och Valbyhallen, jag menar visst - bygg gärna en cementlada, gör den gärna fyrkantig, släng gärna in en massa sportintresserade där och låt dem kasta en boll, svinga en klubba, harva en ulk eller vad det nu är sådana gör - men använd den INTE som konsertarena för band vars musik kräver någon form av "ljud".

Med en önskan om en trevlig vecka (och den som knäcker inläggets rubrik får ta ett ballerinakex) (Eller tvåhundra).

/Alex

Fredagslistan FTW!

2012-01-27T10:15:00.000+01:00

Vet ni, att jag tror att veckans fredagslista kan vara den hårdaste vi gjort. Så kan det ju bli ibland. Det finns såklart undantag - framför allt de två sista låtarna som i det närmaste är att likna vid easy listening i jämförelse med övriga trallvänliga låtar.

Susanne öppnar i och för sig med tjohejsanmetal i form av NOCTURNAL BREED. En sprittande spelglädje finns verkligen i det bandets musik som får både mig och Susanne att le lite fånigt, haha! Lite genvägar via COLDWORKER som rensar friskt från debutplattan "The Contaminated Void" innan det riktiga panikylandet börjar med BLUT AUS NORD och Epitome V. Detta är verkligen inte min kopp vodka om jag säger så.

Rensfest i låtarna tre med SVARTSYN, LENG T'CHE och MARDUK innan Susanne lugnar ner sig något och drar på med NECROS CHRISTOS och DARK FUNERAL, SECRETS OF THE MOON och MORGUL.

Sen blir det aningens mer mainstream: LAMB OF GOD från nya plattan "Resolution", följd av ARCH ENEMY och OPETH för att fylla pretantiöskvoten fullt ut i positiv mening innan djupdykningen ner i det ljuvliga tekniska träsket tar oss till NILE, PSYCROPTIC, CANNIBAL CORPSE och BEHEMOTH innan vi släpar oss upp på melankolins saltdränkta stränder med FAIR TO MIDLAND och GHOST BRIGADE.

Nästa vecka blir det temalista igen. Den kommer bli bisarr minst sagt!

/Martin

Fredagslistan vecka 4 2012

Det måste vara en dröm?

2012-01-27T08:12:00.000+01:00

Nej, det är sanning. MARILLION kommer till Skandinavien. I juli, närmare bestämt. Och inte bara för EN spelning, onej, Köpenhamn - Göteborg - Stockholm och Oslo står på listan. Har grisar börjat flyga? Har helvetet frusit över? Har alla människor döpt om sig till Lill-Babs?

Om vi till detta även adderar att FISH och KING DIAMOND kommer till Sweden Rock så kan vi bara komma fram till en enda sak.

/Alex

Smockan från fjolåret

2012-01-26T15:51:00.000+01:00

BEYOND CREATION.

Lägg det namnet på minnet om du gillar teknisk/progressiv death metal i samma anda som NECROPHAGIST.

"The Aura" heter den makalösa platta som quebecianerna släppte i april förra året. Och som min radar missade fullständigt. Kanske lika bra det, annars hade jag blivit tvungen att göra om årsbästalistan igen, haha! Den är nämligen så pass bra, skivjäveln.

Gitarrspelet är, äh fan - allt spel är fullständigt briljant. Låtarna är av kvalitet extrem och får mig att knyta nävarna i ren exstas.

Skivan hittar ni inte på Spotify - däremot här.

/Martin

Onsdagstips

2012-01-25T12:54:00.000+01:00

Så kommer här ett skivtips för att förgylla denna kyliga onsdag. Bandet COLDWORKER har ni förhoppningsvis inte missat, nya skivan "The Doomsayer’s Call" (Listenable Records) släpps den 13/2 men redan nu går det att lyssna på hela skivan som streamas här. För er som gärna vill sjunga med (och vem vill inte det?) finns texterna att beskåda på den här sidan.

Många drar förstås paralleller till NASUM eftersom Anders medverkar i bandet men även om grindrötterna finns där så drar soundet mer åt dödshållet i denna konstellation. Blast beats och varierat tekniskt röj mixat av Dan Swanö är receptet som levererar många guldkorn på den här skivan, exempelvis Flesh World. Inte mycket att fundera över, bara att luta sig tillbaka och njuta. Slutligen en guldstjärna i himlen till Pär Olofsson för det tjusiga omslaget.

/Susanne

Vilken underbar tisdagsmorgon

2012-01-24T10:16:00.003+01:00

På ett stadsbibliotek i en medelstor stad i den södra delen av landet sitter det idag en person och småmyser. Ni vet vem det är. Ni vet varför.

Welcome home, King.

/Alex

Några reflektioner

2012-01-23T09:16:00.000+01:00

Ni kanske undrar varför det inte kom upp nån blänkare om MASTODONs spelning på Vega i måndags? Jo, anledningen till detta var att jag gjorde en rejäl vänstersväng rakt ner i svenssonträsket (betydligt längre ner än jag brukar det vill säga) och åkte till Teneriffa. Totalt ocreddigt, jag vet, men ack så satans välbehövligt.

För er som vill veta så är orten Los Cristianos totalt infesterad av medelålders britter. Samtliga män hade ölkagge och urblekta svinfula tatueringar. Nej, jag överdriver inte. Vad resulterade detta i? Att jag hela veckan drack lager (inte en vanligt förekommande ölvariant i gommen) och åt groteska mängder pommes frites. Samt låg länge i solen.

Jag var trots detta inte helt frånvarande i etern. Stefan Lindqvist på Helsingborgs Dagblad ringde upp och intervjuade inför just MASTODONs gig. Resultatet hittar ni här. Han tar i å det grövsta den gode Stefan med citat som "Martin Bensch är känd för bloggen Metallbibliotekarien[...]". Hahaha, ja jävlar!

/Martin

Fredagslistan vecka 3 - Semester.

2012-01-20T12:03:00.000+01:00

Veckan lider mot sitt oundvikliga slut än en gång och det är fredagslistedags. Jag var lite osäker på hur vi egentligen skulle framhärda denna fredag, med Alex listfrånvaro och Martin på solsemester. Total hegemoni för egen del verkade stå på agendan. (Läge då för citatet "With great power comes great responsibility".)

Men så, som genom ett teknikens trollslag, damp det ned ett sms från solens och värmens land medelst en spellista. Temat får vara därför vara låtar som funkar på semestern. Själv har jag inte minsta tillstymmelse till semesterkänsla så här mitt i januaris gråa lunk men jag har gett det hela ett tappert försök. Föreställt mig ledighet, sandstränder, paraplydrinkar. Hm, well... Resultatet blev en mix av mid-tempo och hyfsat snabba låtar á la ENTOMBED, ENDSTILLE, NOMINON och ett gäng andra. Mina låtar ligger sist i listan och Martins ligger först. I den översta delen återfinner vi en lite blandad kompott med akter så som DEATH, DREAM THEATER och DECREPIT BIRTH. Bland andra. Bara att lyssna och njuta till detta Semestersoundtrack Extravaganza.

SOILWORKs King of the threshold skulle ha inlett Martins del och tillika hela listan som sådan men se den fanns ej på Spotify. Ni får helt enkelt sluta ögonen, luta er tillbaka och medelst minnet framkalla denna låt i ert inre. Alternativt ta en genväg och leta upp den på Youtube. Jag tänker inte göra det åt er, ety det var ju semestertema idag.

Med önskningar om en fantastisk helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 3 - Semesterlåtar

Verklighet och sanningar där moralen är fantasi

2012-01-19T08:51:00.001+01:00

Förhoppning.

ÄNGLAGÅRD ska spela live 2012. Osannolikt var till alldeles nyligen bara förnamnet. Det är dock sant. Det finns nog inget svenskt band jag hellre skulle vilja se live. Det finns nog inget svenskt band jag hyst lägre förhoppning om att få se. Nu står vi där, på kanten ned till en ocean av möjligheter. Med tur så tar Sweden Rock Festival sitt ansvar och låter oss få njuta av "Hybris", detta nationalepos av nationalepos, i solen en eftermiddag i juni. Med ännu mera tur så får vi även bevittna dem på en inomhuskonsert i en för ändamålet lämplig lokal (Trädgår´n i Göteborg? Helsingborgs konserthus eller ännu hellre stadsteater? Eller varför inte St Gertrud i Malmö?).

Förväntan.

Låter de så bra live som man hoppas, önskar och vill? Jag tror det. Tänk att få sitta där och avnjuta Kung Bore eller Gånglåt från Knapptibble. Mina händer skakar i skrivande stund av lycklig förväntan. Det måste vara så nära himmelen som vi kommer nå.

Förälskelse.

"Har du inte hört Änglagård???", utbrast Robban. Var det femton år sedan. Mer? Var det i samband med datorproblem? Eller var det månne något annat? Nej, datorproblem var det nog. Efter lite hattande och dattande och både effektiv och ineffektiv problemlösning så fick jag en dag ett tack och ett litet paket. Däri låg skivan "Hybris". Jag lyssnade en gång och var fast. Jag lyssnade en gång till och har aldrig slutat lyssna. Det är kanske den bästa svenska skivan genom alla tider, eller så är det inte det. Alldeles oavsett vilket så vet jag att jag blev kär i skivan den där dagen och att förälskelsen aldrig lagt sig. Tack Robban.

Till medlemmarna i bandet.

Tack för vad ni givit och tack för vad ni ger. Inte bara mig utan hela världen. Berätta vart ni befinner er så kommer vi. Det är ett löfte. Och en längtan.

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part IV

2012-01-17T14:19:00.000+01:00

Tack vare en donation från en vacker yngling (petite moi) kan Helsingborgs stadsbibliotek nu basunera ut att vi i dess bestånd återfinner en komplett samling soloskivor från medlemmarna i KISS, utgivna 1978. Vi är än så länge det enda biblioteket i Sverige som har alla fyra (det finns en Peter-skiva någonstans och en Ace någon annanstans) och det bör man ju inte sticka under stol med!

Dessa underbara mytomspunna soloskivor! Back in the day omtalades att bandet efter kalkonfilmen "Kiss meets the phantom of the park" 1978 var på väg att splittras och att soloskivor var ett sista desperat försök att rädda bandets fortlevnad. Idag vet vi naturligtvis bättre, soloskivor fanns inskrivet i kontraktet så tidigt som 1976 och var en del av den långsiktiga planen. Däremot var det nog inte en del av planen att Peter och Ace skulle få så blodad tand efter skivinspelningarna att de skulle se KISS som ett hinder för deras personliga utveckling och utsvävnader. Resultatet vet vi - skivorna sålde förvisso ingenting alls men Peter försvann likväl i ett moln av orealistiska soloförväntningar knappa ett och ett halvt år efter deras utgivning och Ace lämnade Kiss Kruisen (internt skämt för fansen) efter ytterligare två år.

Den stora besvikelsen som gjorde att skivorna inte sålde var nog att man letade efter Kisslåtar på soloskivorna, men det var nog aldrig meningen. Snarare bör man se dem som en perfekt musikstilistisk bild av varje medlem. Många var nog precis som jag besvikna i ungdomen på exempelvis Genes skiva som inte innehåll tung demonhårdrock utan enklare rock och flera ballader - detta är dock egentligen en ganska korrekt bild av vem Gene faktiskt är. Hela demonbiten består egentligen bara av:
1. hans smink
2. hans dräkter och yttre beskaffenheter (blod/eld) samt
3. God of thunder (som skrevs och egentligen spelades in av Paul). Allt annat som kan tillskrivas honom under Kiss karriär fram till 1978 är enkla rocklåtar och flera lugnare låtar.

Pauls skiva består av...well...Paullåtar, och låter således ganska mycket som en Kisskiva. Ace skiva är lite tyngre men även lite ofokuserad kan jag tycka idag med sina underliga tempoväxlingar emellanåt och ibland nästan halvfärdiga låtar. Peters skiva är i mina ögon klart bäst med sin briljanta rock vars grund ligger i 60talsfållan blandad med det sena 70talets underbara ljudbild. Det enda smolket i hans bägare är att förfallet hade börjat - trummisen i Kiss spelar knappt några trummor alls på sin egen soloskiva. Fast å andra sidan spelar Gene knappt bas på sin, det är dock inte riktigt samma grej i mina ögon eftersom hans avstånd från sitt instrument inte härstammade i ett drogmissbruk som gjorde det omöjligt för honom att fungera. Peters missbruk var långt gånget och skulle såklart eskalera till den grad att han inte medverkar på mer än en enda låt på nästföljande Kisskiva, "Dynasty".

Nåväl. Historielektionen är över, och alla Helsingborgare kan idag stolt säga "Kiss soloskivor? Jo, de finns på vårt stadsbibliotek". Det är ni ensamma om, kära Helsingborgare!

/Alex

En teater fylld av drömmar

2012-01-16T11:54:00.001+01:00

Vissa band älskar man mer än livet självt. Trots att de ibland vacklat eller att man själv i någon period kanske tröttnat så finns de alltid kvar där i hjärtat. I ur och skur, through thick and thin, sick and sin. Ett sådant band i min lilla lilla värld av blommor är DREAM THEATER.

Kärleken började någon gång 1994. En vän spelade av den två år gamla "Image & Words" på kassett till mig. Jag lärde mig varenda sekund utantill, fick "Awake" i julklapp, lyssnade sönder en kassettupptagning av konserten på Gino i Stockholm 1993 sänd på P3 Live och LÄNGTADE efter att få se dem live en endaste gång. Längtan blev inte för lång, redan i februari 1995 var det lyckligtvis dags. Jag skolkade helt sonika från dagens geografilektion och befann mig i Köpenhamn redan vid middagstid. Detta resulterade i att jag inte bara träffade bandet utan även fick promenera en stund med dem på ströget och hjälpa dem leta efter förbandet FATES WARNING som kört vilse någonstans.

Konserten var bra, det var även den i Malmö dagen efter, men det skulle faktiskt dröja ända till 2004 innan jag fick den där tokmonumentala upplevelsen på en DT-konsert som de sedan lyckats bibehålla med bara ett undantag. I Köpenhamn 2002 var de bra, de spelade 2 timmar och 35 minuter och allt var skoj. I Köpenhamn 2004 var de dock så in-i-jäsikens bra att det var ett skämt. 3 timmar och 15 minuter och inte EN ENDA låt spelades som de spelade 2002. Det har jag aldrig fått vara med om med något av mina favoritband igen, vare sig innan eller efter.

Lyckostunder med DT skulle jag kunna rabbla i evigheter, jag har sett dem tolv gånger sedan 1995 och på fredag nästa vecka är det dags igen. Med lite tur får jag då några nya att lägga till i listan. Den senaste skivan är nog den jag varit mest rädd för i hela mitt liv med tanke på avsaknaden av den i mitt tycke viktigaste personen i bandet, men min rädsla skulle visa sig vara helt obefogad. Skivan är inte bara ett mästerstycke, utan i mina högst subjektiva ögon är den en av de starkaste skivor de släppt. Borta är trams-ojojojvadviärhårdametal-möget typ Dark eternal night och tillbaks är den rena progmetallen. Den jag älskar allra mest. Det räcker att de spelar den nya skivan rakt av nästa vecka, jag behöver inte höra en enda ton från tidigare alster (fast jag såklart vet att det inte kommer att hända).

Så här såg det ut för min del sist det begav sig (i KB-hallen...snyft...).

Det ser inte riktigt likadant ut 2012, men kärleken, den underbara kärleken, är helt intakt och starkare än någonsin. Jag längtar. Satan vad jag längtar.

/Alex

Lite EUROPE kanske?

2012-01-13T13:58:00.002+01:00

Fredrik Sandberg har levererat ett styck recension av Mattias Klings Europebiografi som ligger uppe på WeRock.

Vill ni dessutom lägga rabarber på ett eget ex av boken finns det även en tävling på siten där ni kan tävla om sagda trycksak.

Frågan finns som vanligt på förstasidan.

/Martin

Fredagslistan vecka 2 - den snygga listan.

2012-01-13T07:51:00.001+01:00

Mina vänner, fredagen är över oss igen och vid det här laget vet ni vad som väntar. Just det, listan. I ett (fåfängt?) försök att hotta till det hela lite, utmana oss själva, förnya, variera, sätta guldkant eller vad man nu vill kalla det, så har vi spånat fram ett antal finurliga teman att följa medelst kadaverdisciplin när det kommer till låturvalet. (Teman som handlar om både det ena och det andra kan jag avslöja redan nu. Jo jo, håll i hatten kamrater, det här kan gå precis hur som helst.) Med andra ord, nya tider stundar - åtminstone denna vecka då vi har makat listan enligt riktlinjen snygga bandloggor. Endast band som passar in under den benämningen platsar denna fredag, resterande göre sig icke besvär. En annan nyhet som drabbar oss på ett lite mer fasansfullt sätt är att den gode herr Bergdahl icke längre är med oss i listsnickrandet, detta på obestämd framtid. Alex tar helt sonika en liten semester och vi hoppas förstås att han är tillbaka fortare än kvickt (alternativt snabbare än han själv hinner säga New York). Kom snart tillbaka, du är redan saknad!

Med detta sagt ger vi oss i kast med veckans skapelse. Först ut är mina tio låtar och vi inleder på den något dystra och skogsinriktade vägen, vi kan kalla den nordiskt mörker möter vilda djur. DARKTHRONE, also known as The master king of kvistiga loggor, sparkar igång det hela tätt följda av WITTR (ja, ni vet ju vilka jag menar men det är så hiskeligt långt att skriva ut hela bandnamnet. Så mycket bättre då att göra en jättelång parentes om det hela istället och därigenom spara tid!) och bröderna hårdrock NIFELHEIM. Ingen logga borde vara komplett utan en fladdermus. Egentligen. Det här vet vi alla innerst inne.

Följer på detta gör lite svensk kvalitetsdöds utan några direkta krusiduller. DISMEMBER dyker förstås upp samt BLOODBATH vars senaste bandtröjor för övrigt hyllar fina kultfilmerna Omen nr 1 och 2. Fjäder i hatten för detta initiativ.

Raskt går vi vidare mot mörkret igen och hamnar i ARMAGEDDAs trygga famn som avslutning. Kvistar, blod och bråte får vara samlingsorden för mina bidrag, som bubblare kan nämnas GLORIOR BELLI, GNAW THEIR TONGUES, BATHORY, SVARTSYN och SARCOFAGO. Ja, listan kan göras lång men låtom oss istället kika på herr Benschs bidrag. Här kan vi se en ganska bred spridning från väna toner i form av mr Åkerlunds andra band via klassisk floridadöds till det rena raka renset som stavas NASUM.

Om jag ska dra någon parallell loggorna emellan får jag nog säga att många av dem går in under den välkända stilmallen bokstäver i form av blankvapen eller liknande tingestar som det går att hugga med. Ta exempelvis DEATHs karaktäristiska lie, MORBID ANGELs eldgaffel, DECAPITATEDs slingriga sågklingor och OBITUARY som får mig att tänka på kastknivar vilken dag som helst i veckan. Kort sagt, stickvapen är även det ett framgångsrecept vad gäller bandloggor. Beskåden:

De enda som egentligen sticker (pun intended) ut från mängden är OPETH men å andra sidan fungerar deras mer naturromantiska sida lite som en balansvikt mot resten. En rolig detalj i sammanhanget är att vi helt ovetandes, på något mirakulöst sätt lyckats synka ihop bandvalen. Jag satt t.ex. länge och försökte hitta på legitima ursäkter till varför jag inte tog med DEATH och ENTOMBED, dessa gamla käpphästar i snygglogobranschen. Visar sig att båda banden plockades upp av Martin och listan kan på så sätt anses vara helt komplett. Sen ska erkännas att jag fuskade bort min MORBID ANGEL-låt bara för att vi inte skulle ha med ett band två gånger. Men för övrigt har inget lagts till eller dragits ifrån i syfte att göra listan vackrare, cross my heart (of darkness). Ja, det är bara att gratulera till denna promenadseger, säga några ave satanas och förstås lyssna på listan.

Med förhoppningar om en trivsam helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 2 - Snygga bandloggor

Kalle Ankas fotografiska expedition?

2012-01-11T10:23:00.002+01:00

Jag är enormt intresserad av sådant som varit, och i förlängningen sådant som inte finns längre. Oftast är detta musikrelaterat (inte alltid) och jag älskar att göra fotografiska promenader med olika teman. Inte alltför olikt exempelvis Jan Jörnmark och hans fina böcker "Övergivna platser".

Det roligaste jag hittills gjort skedde i New York 2010, en rundvandring (och rundåkning) i KISS tidiga fotspår som dessutom blev ganska bra rent fotografiskt. Jag kunde lagt upp den på flickr eller något annat användarvänligt men så roligt ska vi inte ha så fotoalbumet ligger på min Facebook. Det är ett öppet album så man behöver nog inte vara troende för att komma åt det. Även det forna partystället Masten i Kristianopel har fått sig en omgång, och självfallet AC/DCs första spelning i Sverige.

I mars åker jag som jag tidigare nämnt tillbaka till New York och även denna gång kommer det att bli en KISSrelaterad vandring, denna gång i Brooklyn. Jag har mer eller mindre rutten upplagd men om någon läsare har något specifikt önskemål kring något Brooklynaktigt så skicka ett mail, fax eller annat så kan jag försöka tillgodose detta.

/Alex

Ett par ord om Tony Iommi.

2012-01-09T15:25:00.002+01:00

För någon minut sedan nådde nyheten mig att Tony Iommi drabbats av Lymfom (lymfkörtelscancer). Må vara att våra gubbar är gamla nu men varför måste det vara den förbannade cancern som drabbar dem en efter en. Enligt BLACK SABBATHs officiella pressrelease är den upptäckt i ett tidigt stadium, vad det nu innebär.

Just nu finns det inget hellre jag önskar än att Tony tar sig igenom skiten.

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part III

2012-01-09T11:30:00.002+01:00

Utan rim och reson formligen väller det in godsaker på biblioteket, denna ystra måndag kan vi njuta av både proggiga, powermetalliga och stenhårda toner. Vad kan man mer begära så här i mörkrets januari? Skivorna finns tillgängliga från kl. 13 idag måndag den 9/1.

NEAL MORSE - "Testimony". Få som läser denna blogg har väl missat att jag dyrkar den mannen och allt han företar sig. Denna underbara skiva inbegriper historien om hans liv. Den vackraste musik jag vet framförd av musiker som är så bra att man får nageltrång.

NEAL MORSE - "Testimony 2". Och här fortsätter han. Vi köpte dessutom in dubbelcd:n på denna varför vi får det kanske vackraste stycke han skrivit i hela sitt liv: bonuslåten "Seeds of gold", 28 minuter lång. Behöver jag säga att jag nästan grät av glädje när han körde den i London i juni förra året?

WASP - "The crimson idol". Hell yeah! Skivan hyllades för sin produktion när den kom, idag tycker jag personligen den låter lite daterad men vad spelar det för roll när låtar som The idol och The great misconceptions of me ljuder ur högtalarna? Blackies kanske finaste stund.

HELLOWEEN - "Master of the rings". Vattendelaren i bandets historia. Somliga föredrar Kiske-Helloween och "Keeper of the seven keys", somliga tycker Deris-Helloween är det bästa som finns. Jag personligen gillar egentligen bara en enda skiva i bandets katalog, och det är just denna. Vi minns en fin konsert på KB i Malmö på den turnén dessutom, när Andi fortfarande kunde sjunga.

VENOM - "Fallen angels". De är tillbaka. De senaste två skivorna sedan återkomsten 2006 har varit hyggliga, men denna slår undan benen på allt och alla. Faktum: det bibliotek som inte har Venomskivor är inget bibliotek värt namnet.

/Alex

LOCK UP och lita aldrig på iPhone

2012-01-09T08:17:00.001+01:00

Godmorgon!

Jag och Susanne var på LOCK UP i lördags - text av mig och bilder av Susanne kan ni hitta i recensionen på WeRock. Passade även på att intervjua inte bara Tompa, utan också GADGET och PYRAMIDO. Som såklart min iPhone sen vägrar att spela upp. Bitterhetens kalk och förbannelse säger jag bara - för det var bra och roliga intervjuer - som nu inte kommer att se dagens ljus dessvärre. Kommer prick aldrig att använda telefonen till detta mer - det kan jag lova.

/Martin

Edit: tekniske gurun Alex ska ta en titt på telefonen och se om det går att rädda något. Jag håller tummarna och ber till satan att det funkar, haha!

Supporta scenen: LOCK UP

2012-01-06T14:41:00.000+01:00

Ovan har ni en line up som får mig att salivera på allvar.

Betongtung metal med feel från PYRAMIDO som öppnar kvällens begivenheter är det dumt att missa även ifall man går igång mer på fart och rens. För malmögänget är rejält bra på platta - och ryktet säger att de är minst lika bra live.

GADGETs meckrens går inte heller av för hackor. Spana bara in "The Funeral March" (2006) och "Remote" från 2004 så kommer ni fatta fort som satan vad det här gänget är kapabla till.

LOCK UP - rens. Varken mer eller mindre. Det finns många band som levererar sånt. Till LOCK UPs fördel kan man anföra att medlemmarna heter Shane Embury (NAPALM DEATH), Nick Barker (ex-TESTAMENT, DIMMU BORGIR), Anton Reisenegger (PENTAGRAM) och Tompa Lindberg (AT THE GATES, THE GREAT DECEIVER). De vet hur man levererar.

Släggan faller imorgon lördag 7/1, på KB i Malmö. Priset är 250 spänn.

/Martin

Första fredagslistan!

2012-01-05T13:41:00.000+01:00

Vi kickar igång 2012 med en brokig lista, speciellt från min sida. Martin rensar loss med LOCK UP, GADGET (som jag gillade!) och bandet med världens underligaste trumljud: ANTIGAMA. För att övergången från Martins del inte ska bli för skum så börjar vi med MAYHEM från när de var bra, dessutom hyllar vi nyligen bortgångne Rhino i CAPTAIN BEYOND. Debuten fanns inte på Spotify men "Dawn Explosion" från 1977 fyller en fin funktion den också. Sist i listan, och icke för de svaghjärtade, ligger så Allman Brothers You don´t love me i en tjugominutersversion från en av världens allra bästa skivor: "Live at the Fillmore East".

Till saken hör att jag precis bokat en ny New York-resa (i mars) för att se ALLMAN BROTHERS på anrika Beacon Theater, varför det enda jag för tillfället spelar är deras liveplattor. På vinyl dessutom.

Tro mig när jag säger att de två kvällarna i mars kommer att bli en av höjdpunkterna i hela mitt liv.

Edit: Nu kom Susannes låtar. Två av banden var samma som frk. Martin körde. Och inget Allman Brothers.
Trevlig helg gott folk!

/Alex

Fredagslistan vecka 1

Farväl till en fjärran kapten

2012-01-04T08:30:00.000+01:00

2012 kunde börjat bättre. Idag nås vi av nyheten att Rhino Reinhardt i CAPTAIN BEYOND har lämnat oss. En fullständigt unik gitarrist som givit oss en av rockhistoriens allra fräckaste debuter, den självbetitlade "Captain Beyond". Må vara att sångaren Rod Evans (ex-DEEP PURPLE) var den som öppnade mina ögon för skivan all those years ago, men det är Rhinos gitarrspel och Bobby Caldwells trummande som gjort intresset bestående. Jag gillar förvisso bandets alla tre alster, men det debuten är en såpass monumentalt bra skiva att de andra knappt nafsar på innerpåsen.

Captain Beyonds livehistoria är en brokig sådan, och att man har fått se dem live (på Sweden Rock 1999) måste räknas till det mest annorlunda jag någonsin sett. Jag uppskattade det inte så mycket då, det lät ganska underligt (läs: INTE som på skivan) och det var många som ansåg att göteborgsbandet LOTUS gjorde en bättre version av Mesmerization eclipse på tältscenen än vad CB själva gjorde. Jag kan själv ha hemfallit åt en sådan åsikt på den tiden men om man lyssnar på bootleginspelningen idag så står det klart att det inte alls lät oävet. Jag är stolt och lycklig över att ha fått se dem och att få ha varit en liten del av deras livehistoria på det enda giget de någonsin gjorde utanför USA.

/Alex

God morgon!

2012-01-02T09:39:00.000+01:00

2012 - ett ännu oskrivet blad. De sista kvarlämningarna från 2011 återfinns på WeRock i vår gemensamma lista över 2011 års bästa skivor. Håller inte med om att den som är på plats nummer 1 förtjänar det - men det har endast med personlig smak att göra haha!

Ett antal nya recensioner hittar ni också - för ovanlighetens skull ingen från mig - men kollegorna har varit igång i vilket fall. Jag blir själv extremt sugen att lyssna på VEKTORs "Outer Isolation" som Janne har skrivit om. Likadant är det med ABORTEDs "Global Flatline".

Övriga recensioner: D.A.Ds onödigt tillkrånglade titel (nej, jag pallar inte skriva ut den), power metal från IRON SAVIOR, I AM HUNGERs "Odium" och VOLBEATs liveplatta.

/Martin

Fredagslistan FTW!

2011-12-30T09:23:00.000+01:00

Fredagslistan är denna veckan till viss del inspirerad av faktumet att jag har läst "Blod Eld Död" - det är en försvarlig mängd death - och black metal på listan. Mumma säger jag.

Jag inleder dock med lite sjyst AFGRUND "Vid Helvetets Portar" som trots det otroligt lökiga plattnamnet faktiskt är en ganska bra skiva. Sen blir det DISSECTION, WATAIN, ENTOMBED, DEATH, SEPULTURA (Old), och DARK FUNERAL så att det stänker om det. Får faktiskt säga att det med listan nu gjord att veckan rent lyssnarmässigt har varit en väldigt bra vecka, haha!

Detta blir det sista inlägget för min del detta 2011 - ett år som här på bloggen kommer gå till historien som det mest produktiva någonsin. Det har ju sin naturliga förklaring i att vi numera är 3 stycken på redaktionen, och jag vet att jag talar både för Susanne och Alex då jag säger: tack för i år, tack för alla kommentarer, mejl och för att ni har valt att följa bloggen även 2011 - vi hoppas såklart att ni vill göra det även 2012!

Metallbibliotekarierna genom Martin

1, 2, 3, 4 - Mosh!

2011-12-29T16:31:00.000+01:00

Gottar ner mig i Ika Johanssons och Jon Jefferson Klingbergs "Blod Eld Död" för tillfället. Det är den bästa boken jag läst om death- och black metal sedan Ekeroths "Swedish Death Metal" som är ett standardverk.

Intressant från första sidan, initierat till max och med fascinerande ämnesval kommer "Blod Eld Död" extremt långt. Kapitlen om DISSECTION, ENTOMBED, NIFELHEIM, är verkligen kul att läsa. Som alla reportageböcker värda trycksvärtan lyckas författarna få mig intresserad av band, eller företeelser, som jag inte har någon närmare relation till - BATHORY och Pelle Dead exempelvis.

Det är bara att erkänna - "Blod Eld Död" är värd hypen rakt av.

/Martin

NP: "Reinkaos" - DISSECTION

Sällskapsspel FTW!

2011-12-29T01:29:00.000+01:00

Howdy i mellandagslunken. Jag är ju som Martin mycket riktigt påpekade inte här egentligen, utan ledig och frånvarande från allt vad plikter och arbete heter och lever undangömd i närkeslättens djupa (eller möjligen platta?) skogar en stund till. Dock måste jag som hastigast snubbla in här och visa en länk till ett spel vars existens tills för ungefär tio minuter sedan var en helt okänd företeelse för mig.
Lägg ifrån er julpralinerna nu och ta en kik på detta:

...och så klickar vi på bilden (courtesy of Nerikes Allehanda).

Fundera och begrunda mina kära bloggkollegor (och även ni läsare för den delen), är det inte möjligen dags för spelkväll framåt 2012-kanten? Jag vet att ni vill! Jag ser det framför mig redan nu, en titanernas kamp om den outsinliga ära och berömmelse som endast vinsten i ett sällskapsspel kan ge en.

Oh the sweet joy. :)

/Susanne (de nördiga frågespelens beskyddare för evigt, amen.)

Konstaterar...

2011-12-28T11:48:00.000+01:00

att tristessen är så påtaglig att jag mot bättre vetande går in på Blabbermouth. Tvingas erkänna att även slutet på året märks även där - inte mycket att läsa överhuvudtaget faktiskt.

Då är det faktiskt bättre att ladda lite för nästa veckas begivenhet med LOCK UP, GADGET och PYRAMIDO (se där en lineup där samtliga band är bra).

NP: "The Funeral March" - GADGET

/Martin

God fortsättning!

2011-12-27T10:37:00.000+01:00

Hoj!

Total hegemoni över bloggen denna vecka - både Susanne och Alex är lediga i mellandagarna - men jag ska verkligen anstränga mig för att se till att det blir lite variation på inläggen trots detta faktum :)

Jag börjar lite nätt med att berätta att skribenternas årsbästalistor nu finns uppe på WeRock - det finns såklart gemensamma nämnare. Intressant är att det endast är en skribent som har med "Heritage" av OPETH. På topplaceringarna återfinns på rätt många ställen en och samma platta - det är inte "Passion" av ANAAL NATHRAKH som jag har på plats 2 på min egen lista, haha!

Vi kommer såklart göra en WeRocks topp 10 också. Vill ni friska upp minnet om hur denna lista så ut förra året återfinns den här.

/Martin

NP: "Vid Helvetets Grindar" - AFGRUND

Metallbibliotekariernas topp 5 2011 - konserterna samt fredagslistan

2011-12-23T10:46:00.000+01:00

Powermetalbonanza!

2011-12-21T15:07:00.002+01:00

Har satt ner DVD:n till vänster alldeles nyss på avdelningen. Jag är inget fan av AVANTASIA, men har i svaga stunder gnolat med i låtar från "The Metal Opera, pt 1". För er som de facto uppskattar vad Tobias Sammet med henchmen gör, för er väntar en powermetalbonanza på strax under 2 timmar.

AVANTASIA är ju ett mastodontband - att få ihop bandet till en spelning är imponerande - så när DVD nr. 2 tar er med på bandets 20 dagar korta världsturné då förstår ni att det är lite av en logistisk bragd som har genomförts, och DVD:n blir en fin avslutning på projektet som jag tror mig ha förstått att föreliggande dokument faktiskt är. Rätta mig gärna om jag har fel :)

/Martin

Utanför topp 10 2011

2011-12-20T11:51:00.002+01:00

Misstänker att det inte bara är jag som tycker att 2011 har varit ett bra år - mängden bra plattor är minst sagt omfattande! Nedan hittar ni plattorna som ockuperar platserna utanför topp 10.

Bara bandnamnet är ju lite hejsan. En produktion torr som attan och tonvikt på rejäla muskelriff hjälpte inte "Leveling The Plane Of Existence" upp på 10 i topp. Men en stunds riktigt god rensfest väntar den som lyssnar. Och det är ju aldrig fel.

Black Metal - med några få undantag inte min bag. Jag erkänner villigt att WITTR är det viktigaste bandet inom genren vid sidan av personliga favoriterna WATAIN, men poletten vill inte trilla ner hur mycket jag än lyssnar på "Celestial Lineage".

Proggiganternas återkomst med ny trummis i Mike Mangini. Det låter ju, föga förvånande, synnerligen kompetent om DT även denna vända. Men förändringarna är verkligen inte stora - och James LaBrie, well, han sjunger ju bättre än vad jag gör - men det blir trots allt de rent instrumentala partierna som jag går igång på.

Köttig death metal. Varken mer eller mindre.

Arty musik med gitarrspel som är som skapt för att reta gallfeber på alla som föredrar mangel i DIY-anda. Personligen gillar jag det bitvis.

Vemodet förplattligat. Produktionen är så fruktansvärt bra och känslan är att MINORA kommer att gå långt.

Jag gillar VOMITORY mycket. Men "Opus Mortis VII" blir aldrig den triumf jag trodde. Det blir aldrig dåligt, men med de superkrafter detta gäng besitter räcker det inte hela vägen denna gången.

Nu ska vi mecka loss i udda taktarter. Det är inte svårlyssnat - "Scurrilous" bjuder på drivor av melodier som jag faller hårt för, men ballar ibland ut i rena rytmikövningar som jag också går igång på. PROTEST THE HERO är ett band att hålla ögonen på då gruppens spelning på Copenhell inte var att leka med.

"What Silence Hides" - DREAMSHADE. Återigen ett episkt fult omslag som döljer väldigt välljudande melodisk dödsmetall. Detta är en platta som är sprängylld med musik som får saliven att rinna till nåt fruktansvärt - men är aningen för välpolerad för att jag ska falla helt för den.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 18-20

2011-12-19T14:45:00.002+01:00

Hoj!

Inser att tiden håller på att rinna ut - där har ni anledningen till att ni nu får 3 av plattorna som är nominerade till min årsbästalista 2011 på ett bräde.

Nominerad: "Iconoclast" - SYMPHONY X

Är det något som man blir bortskämd med när man lyssnar på en skiva med SYMPHONY X så är det att produktionen är rent lysande. Det skadar ju inte att musikernas insats inte går att skämta bort eller att låtarna är synnerligen bra. Det känns som om detta gäng är på gång - föregångsplattan "Paradise Lost" var inte dum den heller. Gitarrspelet är precis som vanligt helt lysande när det är Michael Romeo som bänder loss.

En av årets bästa renssmockor. Det är inte allom givet att det ska bli så när man pratar supergrupper som är fallet när vi pratar LOCK UP: Tompa Lindberg på gast, Shane Embury på bas, Anton Reisenegger på gitarr och Nick Barker på trummor. Med CV:n som sträcker sig långt ner i underjorden som förpliktigar kunde detta blivit platt fall - nu blir det tack och lov inte det. Återhämtning får ni leta efter på anda plattor - bandet lirar med en idiothård attityd under de 41 minuter "Necropolis Transparent" varar. Och de gör det med en låtskrivarstringens som är klockren och en produktion som är saftigt musklig - det låter kompetent som satan och det är en fröjd att lyssna på skivan från början till slut.

"Inundate" - SECTU

Gitarrbaserad döds - aldrig fel i min bok. SECTU förför med en riffest som är omöjlig att stå emot. Att låtarna ligger på en sjyst och jämn nivå skadar verkligen inte - en debutskiva som imponerade stort på mig när fick hem den.

/Martin

Festivalinflationen

2011-12-16T15:08:00.001+01:00

Är det bara jag som är lite rädd för festivalinflationen? Eller rädd, jag tycker helt enkelt att en konsert är betydligt mycket bättre i en lokal avsedd för dylika ändamål. Jag är så evinnerligt trött på att alla ska spela på Ullevi eller på ett fält långt utanför en ort som ingen har hört talas om. Att band som tidigare haft nästintill ouppnåeliga krav på ljud och ljus hemfaller åt att låta en annan aktör se till detta är obegripligt. Ett typiskt exempel är QUEENSRYCHE; 1995 i KB-hallen i Köpenhamn hade de, den ganska taskiga hallen till trots, ett ljud som man bara kan drömma om. På Sweden Rock Festival 2003, 2006 och 2010 har man fått springa ikapp vinden för att hinna uppfatta detsamma. Eller när jag såg IRON MAIDEN i Oslo 2000 var det med en oerhört vacker ljusshow (Brave New World-turnén). Dagen efter, i dagsljus på Stockholms stadion, var det en helt annan och betydligt tråkigare femma.

Jag ogillar inte festivaler per se, Sweden Rock har givit mig många av mina finaste konsertminnen, men jag ogillar att band mer och mer tar till festivalköret istället för att köra regelrätta egna spelningar, ofta med begränsat ljud/ljus och med kompromissade speltider som resultat. Dessutom, hur många festivaler mäktar folk med? Vi har bara de senaste två åren sett flera festivaler sjunka och sedan drunkna helt. Ändå fylls det ständigt på. Och var finns ekonomin med Metaltown och Copenhell?? I princip samma band med endast ca. 30 mil emellan. Tiden får väl utvisa huruvida det går ihop sig.

I januari spelar DREAM THEATER i den förvisso hiskeliga Valbyhallen i Köpenhamn. Hiskelig eller ej, jag ser dem hellre där än på Sweden Rock där PA:t dog 2009 och där de får nittio fåniga minuter, detta monumentalband som lätt spelar två timmar utan att tänka på det. Och med Malmö Arena så nära mig hoppas jag på flera fräcka bokningar under året där. Men just det, BLACK SABBATH skulle spela på Malmö STADION. Hoppas biljettförsäljningen går dåligt så de flyttar in giget. Då blir t.o.m. jag sugen, som annars tänkt åka utomlands och se dem.

/Alex

Fredagslistan vecka 50 - en tidsresestudie

2011-12-16T12:20:00.000+01:00

Temat för veckans fredagslista går inte av för hackor, vi har satt tänderna i en utmaning av rang - decennierna 1970-90 har avhandlats. Vi delade helt enkelt ut ett årtionde till var och en enligt följande: Martin förpassades till 70-talet, Alex fick förbarma sig över 90-talet och själv fick jag den stora äran att botanisera i 80-talets fluffiga träskmarker. Det är väl ingen större hemlighet att Alex gärna rör sig i skivbackar á la 70- och 80-tal medan jag och Martin helst gräver runt i 90-talet och framåt, därav blev det hela lite av en utmaning. Herrejesus, jag var faktiskt smått förskrämd till en början. Tänkte kallsvettigt att nog släppte väl åtminstone MAYHEM en eller annan skiva innan 80-talet vände blad och blev till 1990. Eller skulle allt falla i Jon Bon Jovis håriga famn? Nå, det visade sig bli en riktigt rolig resa som vi tar oss igenom kronologiskt som sig bör. Egentligen borde vi kanske ha tagit det här steget längre och kört tidsenlig klädsel hela veckan också. Kan se framför mig Alex i rutiga grungeskjortan och skogshuggarkängor i beige mocka och Martin med ohyggliga polisonger och skjortor i syntetmaterial. Och mig själv i... Nej förresten, det var nog verkligen lika bra att vi inte körde dresscode till det här experimentet. Nu kör vi istället listan fortare än kvickt.

Saturday night fever
Huruvida John Travolta skulle svänga sina lurviga discoben till Martins 70-talsdängor ska jag låta vara osagt. Själv tycker jag att RAINBOW gör ett riktigt bra och tillika svängigt jobb med låten Kill The King. Sedan tågar RUSH in och det blir en temposänkning utan dess like. Vilket inte nödvändigtvis måste vara en dålig grej, låten i sig är bra men bitvis håller jag faktiskt på att somna och går istället vidare till nästa alster i listan, JUDAS PRIESTs Tyrant. Jag tycker att de låter bra mycket proggigare här än jag är van vid, men skam vore väl annars när det är 70-talet vi tar oss an. VAN HALENs välbekanta introslinga till Ain't Talkin' 'Bout Love är det svårt att inte känna igen även om man verkligen anstränger sig men jag hade kunnat svära på att det där ljudet kommer från 80-talet. Där högg jag alltså i sten. AEROSMITH avslutar 70-talseran och vi lägger bluesigt gitarrgung och orange-bruna färgskalor åt sidan för en stund.

Girls just want to have fun
Vissa skulle nog hävda att jag utför någon form av helgerån som helt utesluter glam, sleaze, hair metal och överlag spandexbralleband i min del av listan. Och om sanningen ska fram så hade jag faktiskt vissa problem med att låta min barndoms TWISTED SISTER falla ifrån men så fick det bli. För varje sak man väljer väljer man också bort något annat och SEPULTURA, DEATH och SLAYER kändes obligatoriska att ha med. De får också inleda min del av listan och följs upp med NIHILISTs Carnal Leftovers. Bandet bildade ju sedermera ENTOMBED men det visste ni redan. Avslutningsvis gör NAPALM DEATH en insats med Unchallenged Hate från studioalbum nr 2 i kronologin. Det var svårt att välja ska jag säga. Hiskeligt svårt. MORBID ANGEL skulle jag velat ha med här. Och tidiga MAYHEM som sagt. Kanske MORBID och NECRODEATH också. Tidiga METALLICA förstås som ju inte finns på Spotify. Ja, man kan inte få allt, vi kan istället konstatera att jag blev motbevisad, allt bra gjordes inte på 90-talet utan en hel del kommer från tiotalet år innan, axelvaddar or no axelvaddar.

Smells like teen spirit
Alex går ut med en känslomässig och något klistrig ballad signerad SHADOW GALLERY, vars namn jag tyckte mig känna igen lite vagt och mycket riktigt hade Alan Moore och hans (grafiska novell) V för Vendetta ett finger med i spelet här. The Shadow Gallery är nämligen namnet på hjälten V's hemliga bas och bandet som tidigare hette SORCERER bytte väl då de insåg Moores storhet kan jag tro. Nå, vi lägger serienördsreferenserna åt sidan en smula och går vidare. PRIDE & GLORY puttrar på med lite svängig sydstatsrock och lämnar sedan över till brittiska giganten Bruce Dickinsons väna stämma. Sen blir det tempohöjning i form av FEAR FACTORY, ett gott initiativ från Bergdahls sida och ett något oväntat inslag. Pluspoäng för det. Brian Robertson som får den äran att avsluta Alex del och tillika listan som sådan gör mig varken till eller från faktiskt, det är habil bilradiorock i min bok som funkar i bakgrunden. Gott så.

Jag vill också passa på att redan nu varna för årets sista lista där vi kommer att ta i till bristningsgränsen med allt som varit lyssningsbart under det gångna året. Ni förstår ju själva, det blir en urladdning av katastrofala mått. Lika bra att ni börjar förbereda er medan tid äro. Värm upp, stretcha och ha kaffetermosen i högsta beredskap.

Men först, veckans lista och två dagars ledighet. Enjoy.

/Susanne

Fredagslistan vecka 50

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 17

2011-12-16T11:30:00.000+01:00

"Through The Eyes Of The Burdened" - DESCEND

En väldigt imponerande debut, som inte bara låter extremt bra, utan också demonstrerar en låtskrivartalang som redan nu ligger på en kittlande bra nivå. Så skulle man kunna sammanfatta "Through The Eyes Of The Burdened" av DESCEND. Gillar man OPETH kommer man, likt undertecknad, att gå igång på detta. Här dominerar dessutom growlet - bara en sådan sak.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 16

2011-12-15T14:57:00.001+01:00

Nominerad: "Salt" - PYRAMIDO.

Fan ta er PYRAMIDO. Trodde jag hade pejl på vilka plattor som skulle platsa på årsbästalistan i år, och så kommer ni och släpper en bra platta som jag fram tills nu inte har vetat om.

Att omslaget är bland det fulaste jag sett på bra länge är ursäktat genom låtar som Left To Rot och Onward som pumpar ut känsla likt en erupterande vulkan.

Känslan av att detta band kommer gå långt är omöjlig att skaka av sig. Skulle inte förvånas om bandets livespelningar är i dignitet med skivan. Som att bli överkörd av en ångvält.

/Martin

Kvelertakrecension+en jävla mängd foton på Entombed

2011-12-15T14:20:00.001+01:00

Stavangerröjbandet avslutade sin över 300 gig långa turné i tisdags på KB. Jag och Susanne var där och bevakade eventet för WeRock där ni nu hittar ett styck recension av spelningen som präglades av en frustande spelglädje och stänkande av svett.

Dessutom hittar ni en rec/bildspecial av ENTOMBEDs spelning i Borlänge den 8/12 signerad gästskribent Calle Eklund.

Så, nu ska jag återgå till att slita mitt hår över årsbästalistan.

/Martin

Danmarks sak är vår!

2011-12-15T10:53:00.001+01:00

Roskildefestivalen bekänner färg och bokar in NASUM visar det sig. Gott det! Tidigare har ju bland annat Hellfest och Wacken bekräftat spelningar med bandet. Återstår att se vilken/vilka svenska festivaler som lyckas med samma sak. Sweden Rock? Getaway? Metaltown? Det kan egentligen kvitta, för egen del är jag mest bara nöjd med det faktum att jag kommer att få beskåda det hela live i sin fulla prakt.

/Susanne

Källa till glädje

2011-12-14T12:58:00.000+01:00

SLAYER är klara för Copenhell. Det fick i alla fall mig att jubla lite vid skrivbordet i förmiddags.

/Martin

Till minne av Chuck Schuldiner

2011-12-14T09:13:00.001+01:00

P.g.a annat som krävde min uppmärksamhet glömde jag tyvärr bort att blogga till det igår på tioårsdagen av Chuck Schuldiners död. Efter ett cancerjävelskap präglat av problem med försäkringar och pengar lämnade Chuck musikvärlden och jordelivet på lucia 2001, förbannat tråkigt men hans arv lever sannerligen kvar.

Vi njuter av ett klipp från den fina Dynamofestivalen 1998, innan festivalinflationen gjorde sig gällande. Skönhet.

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part II

2011-12-14T06:30:00.000+01:00

Vi fortsätter att köpa in skivor till Helsingborgs Bibliotek. Dessa plattor pingades idag in i katalogen. Ingen av skivorna förutom den sista finns på Spotify. För hågade låntagare kommer skivorna att finnas till utlån på fredag (16/12) kl. 13.00.

THE BLACK DAHLIA MURDER - "Ritual". Bandets bästa skiva enligt mig. Jag har skrivit en hel del om denna skivan redan så jag avstår faktiskt att säga så mycket mer än att skivan är rejält kul att lyssna på.

Extrem metal från Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och Navene Koperweis (ANIMALS AS LEADERS) i form av "Dementia/Dyslexia" - FLESHWROUGHT. En av förra årets absoluta höjdpunkter om ni frågar mig. Jösses vilket ställ!

HIGH ON FIRE - ett riktigt bra bandnamn. Jag har försökt gång efter annan att bli vän med bandets musik. Har fortfarande svårt för den. "Snakes For The Divine" har dock hyllats av folk som vet vad de sysslar med så jag tvekade inte att köpa in skivan i vilket fall.

Blev för några år sedan ombedd av en låntagare att köpa in skivor av INSOMNIUM. När skivorna kom inleddes en relation som är bestående. Det är något visst med finnarna - varenda skiva bjuder på musik som helt enkelt är bra. Melodier som bölar i melankoli och känns helgjutna rakt igenom. "One For Sorrow" är inget undantag.

"Works Of Carnage" - KRISIUN. Här i lyxig re-release med en hel del bonusspår. Annars är det som vanligt plattan i mattan som gäller när det kommer till brassarna. Och det uppskattas såklart.

"Salt" av PYRAMIDO. Folk jag litar på har gått fullständigt bananer över PYRAMIDOs "Salt". Därav inköpet. Jag blev dock inte besviken när jag laddade in skivan i spelaren. Det låter groteskt bra om bandet. Tyngden och den väl avrundade produktionen är, well, påtaglig. Jag drar paralleller till BLACK SABBATH emellanåt. Tills dess att sången börjar. Låt mig säga så här: OZZY skulle inte kunna sjunga så här om så hans liv berodde på det.

TESSERACT - "One". Också en skiva jag skrivit mycket om. Bra helt enkelt.

YES - "Fly From Here". Ja vi tar väl fram proggkanonerna till sist. Detta var en skiva som Alex hade med på sin lista. För mig är detta mer rock än något annat. Det går inte hem hos mig - men det är ju inte jag som ska låna denna egentligen.

/Martin

Supporta scenen: Kvelertak

2011-12-13T08:52:00.000+01:00

KVELERTAK är bandet som turnérat rumpan av sig sedan den självbetitlade debuten släpptes förra året. Legendariska redan som förband på CONVERGEs runda som var i Malmö förra året för det brutalt makalösa röj bandet åstadkom på scen och lyckades dra med publiken i. Likadant var det på Debaser då moshen var oavbruten. Bandet ska upplevas inomhus. Visst, spelningen på Copenhell var bra - men att få till den där svettiga röjfeelingen utomhus är inte så lätt. Därför ska man ta chansen att se bandet ikväll på KB. Med sig har norrmännen WOLVES LIKE US, THE SECRET och TOXIC HOLOCAUST. De två förstnämnda ger jag fan i, TOXIC HOLOCAUST ska det av uppenbara skäl bli väldigt kul att se.

Således:

Vad? KVELERTAK med förband

När? Idag, 13/12. kl. 19.00 går första bandet på enligt KBs hemsida

Var? Kulturbolaget, Bergsgatan 18

Pris? 270 spänn

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 15

2011-12-13T08:35:00.001+01:00

Nominerad: "Carnival Is Forever" - DECAPITATED

Återkomst som var grymt efterlängtad av undertecknad. Och jag blev inte besviken - för "Carnival Is Forever" är kvalitativ metal rakt av. Den meckiga ådran från bandets tidigare musikaliska utflykter finns kvar, men bandet har lyckats med bedriften att baka in ett satans sväng också. Lyssna bara på Homo Sum och 404 så kommer ni förstå vad jag menar.

Ge fan i att omslaget är det fulaste bandet har presterat - jag glömmer det rätt fort då titellåten drar igång.

/Martin

Skumt...

2011-12-12T09:26:00.001+01:00

Jag har under min senaste livstid (34 år) i princip aldrig varit i fas med min samling. Det har alltid funnits en ny olyssnad skiva i högen, ett videoband eller en dvd som behöver betittas eller överföras/redigeras. Jag skämtar inte, any given day de senaste tjugo åren har det funnits ett hundratal olika slags media i olika högar som har väntat på behandling.

Idag, dagen innan lucia 2012, är högarna nästintill obefintliga. En enda LP (förvisso dubbel), kanske en fem, sex köpecd´s, runt femton bootlegs (cd + dvd) samt två Warlock-konserter som behöver redigeras lite grand. That is all.

Det känns underligt att vara så här nära någon form av balans. Skulle jag då plötsligt imorgon ta fram en skiva ur samlingen som jag redan hört och lyssna på - BARA FÖR NÖJES SKULL?

Jag tror jag måste handla lite.

/Alex

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 14

2011-12-12T08:38:00.000+01:00

Nominerad: "The Hunter" - MASTODON.

Alldeles oavsett var skivan hamnar på listan så är omslaget till "The Hunter" det snyggaste på hela året.

Ett uttryck som "partyplatta" i samma mening som MASTODON? Jodå, i detta fall är det faktiskt inte helt snett. Borta är koncepten om berg, Moby Dick, Rasputin och maskhål, kvar: en låtskrivartalang och ett jävla sväng. Till största delen i alla fall.

Öppningslåten Black Tongue får mig fortfarande att gå bananer, Curl Of The Burl och The Creature Lives får mig att undra vad fan bandet håller på med.

Sammantaget är dock "The Hunter" trots att det är det svagaste albumet Atlantakvartetten gett ut, en gedigen och till stora delar imponerande skiva som visar på att MASTODON fortfarande bräcker det mesta baserat på att de kan skriva grymma låtar - och göra udda videor.

/Martin

Intervju med ENTER THE HUNT+tävling

2011-12-11T14:59:00.001+01:00

Passar på att söndagsblogga för ovanlighetens skull - jag jobbar nämligen helgen denna vecka.

Karin har lagt upp en intervju med ett av sina favoritband, ENTER THE HUNT, på WeRock. Den tycker jag att ni ska kolla in då den är synnerligen läsvärd.

Det finns också en tävling där man kan vinna en tisha från bandet. Med tanke på att det visuella alltid har varit en stor grej med ENTER THE HUNT så är tröjan inte alls ful, haha!

/Martin

Robert gör upp med OPETH

2011-12-09T15:09:00.001+01:00

Mycket OPETH är det på WeRock just nu. Robert Gustafsson är rätt sur efter OPETHs spelning på Arenan igår - han är faktiskt beredd att göra slut med bandet. Detta är mycket intressant då både jag och Henrik Nygren tokhyllade bandets konsert i Göteborg i söndags - exakt samma setlist spelades i Stockholm. Anyhow - recensionen hittar ni här.

/Martin

Fredagslistan - FTW (Well, mostly ;-))

2011-12-09T11:42:00.001+01:00

I Awoke To A Night Of Pain And Carnage. Där lägger vi ribban för veckans fredagslista. Gosse vilken titel alltså, haha! Susanne, som inleder veckans soniska slakt, förnekar sig sannerligen inte med att förundra i alla fall mig med vilka band det faktiskt finns i den mörka undervegetationen. Prick ett band som jag faktiskt har lyssnat på innan, DEMIURG, och som öppnar listan på ett förtjänstfullt vis. Sen stampar vi bara hårdare på gaspedalen med MY OWN GRAVE och HOUR OF PENANCE som piskar på en rensfest som får gomseglet att fladdra i takt med blastbeatsen. Underbart. Grottiga WITHERED smiter med på ett hörn innan JUDAS ISCARIOT avslutar med ett black metalväsande från underjorden.

Efter det måste man ju lugna ner sig, inte sant? Ja kanske inte jag, men Alex tyckte att det var idé att öppna med (förlåt Alex), tre låtar med så låg verkshöjd att pulsen avstannade nästan helt. Men det är ju bara jag. MERCYFUL FATE, KISS och YES - tre band som inte betyder så där värst mycket för mig, men desto mer för Alex. Men sen jävlar rycks det upp med musik från IRON MAIDENs bästa skiva, och redigt gammal gosig DREAM THEATER från när Portnoy fortfarande var med.

Bandet som öppnar min del av listan har faktiskt en koppling till DREAM THEATER då PERIPHERY är så kallade Special Guest (med andra ord förband på vanligt språk) till just DT på åtminstone giget i Stockholm i januari. Sen blir det lite gungig musik från KVELERTAK, och resten rens (i vanlig ordning) från TRAP THEM, LOCK UP och NAPALM DEATH.

Nästa vecka ser listan mycket annorlunda ut - det kan jag faktiskt lova.

Tills dess, trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 49

Metaltown 2012

2011-12-09T10:22:00.001+01:00

På tal om den stundande (mja, om ett tag) festivalsommaren kan vi notera att det på Göteborgsfronten ser aningen klent ut. Metaltown har släppt ytterligare ett par akter och skräckgubberockare MARILYN MANSON som har blivit något av en metaltowninventarie vid det här laget sluter förstås upp.

TRIVIUM ger jag inte mycket för, inte heller KILLSWITCH ENGAGE, WITHIN TEMPTATION eller SABATON. Faktum är att jag gärna undviker hela högen om möjligt. Lite mer hopp om livet får man istället av bokningarna VADER, LAMB OF GOD och DEVILDRIVER. Även SKELETONWITCH piggar upp något med sin habila thrash-blackmetal vars alster Submit to the suffering finns för beskådan här nedanför. ANTHRAX kan man kanske kika på med ena ögat för kuriosans skull men det är inte så att jag kissar på mig av glädje. Kom igen nu Metaltown, bättre kan ni.

/Susanne

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 13

2011-12-09T09:19:00.000+01:00

Nominerad: "Passion" - ANAAL NATHRAKH

När ANAAL NATHRAKH släpper platta, då kan man i det närmaste räkna med att jag blir fullständigt bananas. Det är verkligen inte många band som har den katalogen som denna vansinnesduo har i bagaget. "Passion" är inget undantag från regeln - det låter helt enkelt svinbra.

Och det låter typiskt ANAAL NATHRAKH - renset finns här såklart, de rent gastkramande skriksångsleveranserna, men också en episkhet som är väldigt imponerande utan att för en sekund dra ner musiken i något som ens kan liknas vid ett fjollträsk.

Att "Passion" skulle vara med på de nominerade skivornas lista var ju, egentligen, en no-brainer ;-)

/Martin

Den danske djävulen är tillbaka

2011-12-08T14:06:00.001+01:00

Med lyckliga och skakande händer skrivs detta. Igår gjorde METALLICA en av sina specialspelningar i San Francisco med anledning av deras 30-årsjubileum, och gäster på scen var inga mindre än KING DIAMOND, Michael Denner, Hank Shermann och Timi Hansen - fyra femtedelar av MERCYFUL FATE. Sist de fyra stod på en scen ihop var 1993, sedan hopapde Timi av följt av Denner som försvann 1996.

Vågar man hoppas? Vågar man tro?

Jag åker var som helst i världen för att se Mercyful Fate. Var som helst. GE MIG DANSK SATANISM!!!!!!!

/Alex

Dimebag

2011-12-08T12:42:00.001+01:00

Titeln på låten säger allt om hur überjävlig den mannen var på gitarr. Dimebag August 20, 1966 - December 8, 2004. R. I. P.

/Martin

Getaway

2011-12-08T11:55:00.001+01:00

Alldeles oavsett ekonomiska bekymmer kör Getaway på - nu med bokningar av NIGHTWISH, MINISTY, ANATHEMA och RAUBTIER. Förutom då redan klara MANOWAR.

Enda bandet jag rimligtvis kan tänka mig att se av ovanstående är MINISTRY.
Att festivalen lyckats med att boka NIGHTWISH får väl ändå ses som en vinst, även om jag själv inte ger speciellt mycket för det bandet. Spelningen på Wacken 2008 ökade väl inte direkt det bandets aktier hos mig i alla fall.

Personliga önskemål: som alltid, mer grindcore. Denna genre är sorgligt underrepresenterad på festivaler i Sverige. Kan ni föreställa er exempelvis NASUM i Gasklockan? Själv blir jag knäsvag av eufori vid den tanken, haha!

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 12

2011-12-08T09:12:00.001+01:00

Nominerad: "Rural" - MOLOKEN.

Att lyssna på ”Rural” är som att träda ut i en distad ödemark eller att beskåda ett monolitiskt ångestfjäll i skymningen då fimbulvintern skall sänka sig över människornas boning.

Så skrev jag i recensionen av "Rural" på WeRock. Jag har lyssnat en hel massa på skivan sedan recensionen lades upp på zinet den 1/12 - och den blir ju bara bättre för varje lyssningen.

Känslan i leveransen är så oerhört påtaglig och i det närmaste hemsökande. Det är kraftfull ångest - ett skri ut över en samtid som i sin strävan att uppnå kickar har tappat bort sig själv.

Att jag inte brukar gilla, eller ens lyssna, på denna typ av musik och ändå dela ut ett högt betyg är en fingervisning i sig till hur bra "Rural" är.

/Martin

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr 11

2011-12-07T15:16:00.001+01:00

Nominerad: "Cursed" - ROTTEN SOUND

Det här är verkligen en bra grindcoreplatta som på ett mycket övertygande sätt visar att ROTTEN SOUND är på god väg att bli lika bra på skiva som NASUM.

"Cursed" är en stenhård smocka till skiva som klockar in på 27 minuter och 42 sekunder, till brädden fylld av kvalitativ rensmusik - vartenda ett av spåren håller toppklass och det är svårt att inte ryckas med i den hänsynslösa kompromisslösheten som bandet demonstrerar. Detta är en platta som borde användas som referens av hur grindcore ska låta när den är som bäst bredvid skivor som "Shift" av NASUM och "Utopia Banished" av NAPALM DEATH. På den nivån är det.

Som jag skrev i recensionen:

ROTTEN SOUND har lyckats göra en verkligt stark platta – jag har mycket svårt att se hur någon ska kunna toppa detta mästarprov i grindcore under 2011. Jo, det är så pass bra att jag redan nu vill utse ”Cursed” till årets grindcoreplatta. Gillar man denna typ av musik och inte går ur huse och skaffar ”Cursed” då är det något fel.

Word.

/Martin

När ja blev nej...

2011-12-07T14:20:00.001+01:00

Konserten med YES igår var en katastrof. Jag älskar bandet, jag älskar musiken och jag älskar den nya skivan men att de släpper upp den nya sångaren på en scen är för mig hel obegripligt. Han sjöng så falskt att jag hade skämshatten på under hela spelningen, det var en ren bedrövelse att behöva bevittna. Under inledande låten, Yours is no disgrace, trodde jag inte det var sant. Det gjorde inte publiken runt mig heller, flera av dem skakade på huvudet och efter ungefär en halvtimme fick en gubbe bredvid mig nog. Han tittade ledsen ner i golvet och gick därifrån.

Bandet var det inget fel på, det lät lite avvaktande i början men de kom in i det ganska snabbt. Geoff Downes var dessutom en ren fröjd att se, och under de instrumentala passagerna gick det åtminstone att njuta lite. Men varför i helvete drar man igång skyhöga låtar som And you and I eller Heart of the sunrise? Hör verkligen INGEN i bandet hur illa han sjunger? Jag förstår verkligen ingenting, jag har trott att de är perfektionister allihopa men detta kan absolut inte stämma.

Det var en enorm besvikelse igår, den tveklöst största av alla konserter jag hoppats på och längtat efter. Jag kommer med all sannolikhet aldrig att se dem igen, åtminstone inte så länge de låter denna klåpare misshandla deras vackra musik.

Det är en svart dag i mitt musikliv.

/Alex

Ja för fan!

2011-12-06T11:26:00.001+01:00

När man som jag mest gillar gamla band och gammal musik så hör det till vanligheterna att musiken man gillar bäst också är gammal. Må vara att vissa band kan spotta ur sig hyggliga skivor på äldre dar men jag kan vara ärlig och säga att antalet gånger jag lyssnat på "Sonic Boom" med KISS sedan den kom 2010 vida understiger antalet gånger jag lyssnat på "(Music from) The Elder" de senaste tre månaderna.

Ibland lyser det dock till, och årets totala överraskning kom från ingenstans i form av YES och skivan "Fly from here". Den är inte bara bra, inte heller bara jävligt bra. Det är tveklöst en av de absolut starkaste skivorna i bandets karriär om någon behagar fråga mig. "Close to the edge" är fantastisk, "Drama" älskar jag med hela hjärtat och "Going for the one" gav oss Awaken vilket såklart betyder att den är underbar, men sen tror jag fan att "Fly from here" kommer på min lista. Inte för att någon av de resterande skivorna är dålig eller så, onej, utan helt enkelt för att denna gröna lilla plastbit är så in i helvetes bra att den likt en yster groda raskt skuttat in på fjärdeplatsen.

Ikväll spelar Yes på Amager Bio i Köpenhamn. Det blir årets sista konsert för mig, och jag kommer på mig själv med att sitta och riktigt längta efter den. Jag har förvisso bara sett Yes en gång innan, den nästintill magiska spelningen på Sweden Rock 2003, så kvoten är såklart långtifrån fylld, men ändå! Det pirrar i magen, jag vill köra NU! Ibland kan jag få för mig att jag tappat detta pirret eftersom jag sett så förbannat mycket, men så visar det sig att det egentligen bara handlar om att bandet ska vara något mer än "bra".

Det blir nog en fin kväll. Om öresundbron har öppet inatt och jag inte får en hjärtattack när de kör titelspåret så kommer jag eventuellt att skriva en rad eller två om spektaklet under morgondagen.

/Alex

Opethrecensionen

2011-12-06T10:17:00.001+01:00

Recensionen av OPETHs gig på Trädgår'n finns nu uppe på WeRock.

Måste säga att jag ser fram emot att återkomma till Trädgår'n - trevligt ställe, och ett gött konsertrum där det verkligen är möjligt att ställa in bra ljud.

/Martin

Heads up för Opeth

2011-12-05T13:27:00.001+01:00

Jag och kollega/polare Henrik Nygren var på OPETH igår, och jo, det kommer en recension av denna fenomenala konsert senare ikväll på WeRock. Så länge får ni nöja er med en bild på bandets groteskt kompetenta basist Martin Mendez.

Det finns biljetter kvar till spelningen i Stockholm den 8/12 och mitt tips är att har man möjlighet så ska man gå, för detta är för bra för att missa. Tro mig.

/Martin

Tommy Bolin - 35 år sedan

2011-12-04T06:00:00.000+01:00

Som om det inte räckte med att det var 20 år sedan Eric Carr´s frånfälle i november så noterar vi idag den 4/12 att det är 35 år sedan TOMMY BOLIN dog av en överdos.

Han blev 25 år gammal. Det är HELT otroligt när man tänker på det, på 25 år hann han sannerligen visa världen hur en fantomgitarrist spelar. Inte med fart utan med ton.

Tommy Bolin är i mina ögon en av de klart bästa gitarristerna världen skådat, hans resumé talar för sig själv med JAMES GANG, DEEP PURPLE, ZEPHYR, soloprojekten, BILLY COBHAM, ALPHONZE MOUZON, ja jösses.

35 år har gått men hans arv lever kvar.

/Alex

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr 10.

2011-12-03T15:16:00.000+01:00

Nominerad: "Sounds Of A Playground Fading" - IN FLAMES

Jag kan vara helt ärlig och säga att jag tycker att "A Sense Of Purpose" var en lika skitnödig platta som titeln på albumet. Jag var beredd att döma ut IN FLAMES helt och hållet efter den skivan och, för att använda ett pinsamt slitet uttryck, vända blad.

Därför är det också så skönt att kunna vara helt ärlig och säga att jag har sällan blivit så glad att bli överbevisad som när jag lyssnade igenom "Sounds Of A Playground Fading" första gången. Jävlar i min låda alltså!

Först och främst ligger låtarna på en galen nivå. Inte så att de är svårlyssnade - det har aldrig varit göteborgarnas grej - men att de är så vansinnigt minnesvärda. Sen lirar bandet bättre än på bra länge, och på ett sätt som tydligt demonstrerar att de drar åt samma håll. Och Anders Fridén sjunger med en glöd som imponerar. Sammantaget leder detta till att "Sounds Of A Playground Fading" är det starkaste albumet IN FLAMES har släppt sedan "Clayman". Jo, jag tycker faktiskt att det är så :-)

/Martin

Fredagslistan vecka 48!

2011-12-02T10:40:00.002+01:00

Så var det dags igen. Fredag, och med den följer både en helg och en lista. Listan kommer först men kan självklart avnjutas under hela helgen (och resten av framtiden).

Susanne går starkt ut med spår från NOCTURNAL BREED och fina DESULTORY som var en ny bekantskap för mig och vars trummis och trumljud jag blev väldigt glad för att få höra. Ofta kan brötmusik-som-är-snabbare-än-blixten lida av dåligt eller grötigt trumljud varför den nästintill perverst klara trumljudbilden hos Desultory får det att vattnas i händerna och fötterna på mig, gammal trummis som jag är. Efter att MY OWN GRAVE avslutar Susannes fredag så rockar vi loss med VENOM och titelspåret från nya plattan. Martin blev väldigt glad att jag gillade Venom "för då slipper jag", sade han. Han är allt en konstig prick men han är åtminstone nyklippt sedan igår så då kan man vara glad för det iallafall.

Min lista fortsätter med tre livespår signerade DEEP PURPLE och deras Mark IV-sättning, jag har formligen snöat in på dem just nu och dessa tre spår sitter som en krocketklubba i skenbenet. Efter min sista låt signerad EUROPE kommer Martins del av listan (helt befriad från Venom). OPETH inleder med en vacker liten sak och följs av OBSCURA som spelar så jävla snabbt att jag i skrivande stund skriver fortare än någonsin. Även IN FLAMES pryder Martins lista, ett band jag själv aldrig begripit mig på utan faktiskt har gått ifrån flera gånger när de envisats med att vara förband till något bra band jag velat se. Deras senaste superspelning i Göteborg till trots, där en enig fanskara och kritikerkår verkar övertygad om deras eminens, jag står fortfarande oövertygad. Och lyssnar vidare på Venom.

Enjoy!

Fredagslistan vecka 48

/Alex

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 9

2011-12-02T10:40:00.000+01:00

Nominerad: "A Rose For The Apocalypse" - DRACONIAN.

Alltså, vad i hela helvetet är det med det här gänget?! Jag imponerades som katten av "Turning Seasons Within" när den kom 2008. 3 år senare är det dags att imponeras ännu en gång av "A Rose For The Apocalypse". Det låter så förbannat snyggt om DRACONIAN att jag inte kan annat göra än att gilla det som strömmar ur högtalarna.

Låtarna ligger, som vanligt, på en jämn och hög nivå. Leveransen är oklanderlig. Framför allt så lyckas DRACONIAN bibehålla intresset genom hela plattan genom att veta exakt vad som är deras styrkor och spela med en glöd som imponerar.

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr 8.

2011-12-01T17:26:00.000+01:00

Nominerad: "Heritage" - OPETH.

Motivering? Det är OPETH. Det räcker enligt mig, haha!

I ärlighetens namn känner jag att jag sade det mesta i min recension av skivan på WeRock. Det är den längsta recensionstexten jag skrivit faktiskt. Om jag är glad att jag skriver för ett webzine och inte behöver bry mig om att bara få skriva ett visst antal tecken? You bet your ass.

Videon till The Devil's Orchard är modell skruvad.

/Martin

Venom - för helvete!

2011-12-01T10:04:00.001+01:00

Vad DU än gör just nu - bara släng det åt sidan och spring in på Spotify och lyssna på nya VENOM.

Jag skämtar inte. In och lyssna.

Venom – Fallen Angels

/Alex

Bibliotekets skivbonanza - part I

2011-12-01T09:19:00.001+01:00

Följande plattor har köpts in till Helsingborgs Stadsbibliotek och kommer inom kort att finnas på avdelningen. Det är många fler plattor på väg. En nämnare som vi tagit fasta på är att ingen av nedanstående förutom VENOMs "Black Metal" finns på Spotify. Detta är helt och fullt meningen och det kommer bli än tydligare när nästa batch kommer till huset :)

/Martin

Nya recensioner på WeRock

2011-12-01T08:35:00.001+01:00

Idag är det ju den 1/12 och förutom att Alex julgalenskap nu med största sannolikhet kommer att växla upp något alldeles vansinnigt så kan man, likt ett urverk, läsa nya recensioner på WeRock. 9 stycken till antalet för att vara exakt.

Rens samsas som vanligt med lugnare plattor. Jag chockar mig själv genom att dela ut högt betyg till en atmosfärisk slugdge/post-hardcoreplatta i form av MOLOKENs "Rural" och ett mellanbetyg till MARIONETTEs "Nerve".

BiblioteKarin har satt tänderna i TREMORs "The Poe Sessions - And Random Pieces Of Black Metal" där bandet peakar på skalan över hur prententiös man kan vara. Högt betyg delas också ut till DEATHEMBERs "A Thousand Flatlines".

"Måsstaden" måste vara det mest ometallartade man kan döpa en skiva till - men Henrik Nygren tycker ändå att skivan har sina förtjänster.

Navelskådande smörja samsas med helt okej musik enligt Robert Gustafsson på THE DEVIL'S BLOODs "The Thousandfold Epicentre".

Ljummet betyg delas ut av Fredrik Sandberg till COEXISTENCEs "Flow".

Jonas Andersson gillar uppenbarligen KRISIUNs "The Great Execution" och fullkomligt avskyr DESCENDINGs "New Death Celebrity". Sista meningen säger det mesta, haha!

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 7

2011-11-30T15:44:00.000+01:00

Nominerad: "One" - TESSERACT

Jag hör drag av BETWEEN THE BURIED AND ME, ANIMALS AS LEADERS och COHEED & CAMBRIA, men såklart har TESSERACT inte reducerat sig själva till efterapare - bandets musik har ett eget uttryck som ju mer jag lyssnar till skivan har svårt att inte gå och nynna lite omedvetet på. För den här plattan är i det närmaste beroendeframkallande.

Så skrev jag i recensionen av "One" - skivan har spelats en hel del hemmavid i år kan jag säga. Djentmetal är det ju inte alla som gillar - själv har jag fallit hårt för en del av subgenrens band - ANIMALS AS LEADERS är ett annat exempel på ett bra band.

"One" håller fortfarande i mina öron mycket hög klass - tonen, musikaliteten, tekniken, känslan gör att skivan blir en ren lyssningsfest.

/Martin

Copenhell 2012

2011-11-29T14:13:00.000+01:00

Copenhell Festival återkommer med full kraft. 2011 års festival var min själ inte alls dum, och sett till de bokningar som festivalen hittills har fått till, så finns det goda förutsättningar till att även 2012 blir riktigt nice. Eller var tror ni?

/Martin

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 6

2011-11-29T11:36:00.001+01:00

Nominerad: "Omnivium" - OBSCURA

Det här är plattan på vilken gitarrerna får så satans mycket spelrum att man baxnar. "Omnivium" är plattan som får alla instrumentalistnördar att göra på sig i ren yrsel. Gillar man, som undertecknad, folk som kan, 1. lira brallorna av de flesta, 2. skriva låtar som håller hög nivå - då är OBSCURA verkligen ett go-to band.

Kom ihåg att WeRock-kollega Jonte tyckte att det blev alltför mycket av det goda:

Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” - den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen.

Där har ni några anledningar till att skivan i motsats till Jontes tyckande, går hem nåt så in i jäveln hos mig. Jag erkänner villigt att jag har mycket svårt att motstå uppvisningar i teknik när det låter så här pass bra, och låtarna håller denna kalibern.

/Martin

Ace Frehley - en fundering

2011-11-29T10:51:00.001+01:00

Nu blir man sådär orolig igen. ACE FREHLEY har precis ställt in sina tre englandsspelningar som skulle ägt rum till helgen. Han har enligt den officiella sidan ramlat hemma och skadat armen, och även publicerat en bild på sig själv med gips. Jag var själv nära att köpa biljett till London och dra över så jag lider med alla som nu sitter med en bokad resa men ingen spelning. Jag är dock mer orolig för Ace, grundat på följande:

1. "Ramlat hemma". Ryktena (obs - RYKTENA) går redan på nätet kring dålig biljettförsäljning och så vidare. Skulle det visa sig att de har någon som helst bäring så blir åtminstone jag väldigt besviken. Dessutom marknadsfördes åtminstone ett av gigen med att Ace skulle köra hela soloskivan från 1978, något som dementerades av Ace för bara två veckor sedan så besvikelsen var redan ett faktum på sitt sätt.

2. Om han nu verkligen har ramlat så är det naturligt att undra varför. Jag hoppas innerligt att det bara är en olycka och inget annat, för måtte han inte ha trillat dit igen. Rent spelmässigt så var den nyktre Ace 2008-09 tveklöst den bästa Ace sedan 1988, till skillnad från "sådär-Ace" 1990-1992/96-97 och "oftast katastrof-Ace" 1993-95/1998-2002. De två solospelningarna 2001 och 2002 är utan tvivel bland de sämsta han någonsin gjort.

Fan Ace. Hoppas du fortfarande är på banan. Du spöade skiten ur KISS med "Anomaly", en platta jag fortfarande lyssnar på och älskar (när spelade jag "Sonic Boom" sist? Strax innan KISS Malmögig 2010 tror jag). Du var GUD i London 2008 och i Malmö 2009. Spoliera inte detta, visa världen att du fortfarande är ACE.

/En lite rädd Alex

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 5

2011-11-28T13:09:00.000+01:00

Nominerad: "Ritual" - THE BLACK DAHLIA MURDER.

Jag trodde faktiskt att det här gänget skulle falla ner i en svacka efter "Deflorate" - skönt att bli motbevisad minst sagt. "Ritual" är i min mening det bästa TBDM har pressat ur sig. I min recension av skivan återfinns följande paragraf:

Det formligen sprutar av glädjespel på plattan – faktumet att detta går igenom säger en del om hur bra denna platta är. Jag hade inte klagat om bandet hade ställt sig på scen och kört igenom rubbet.

Låtskrivandet har gått från riktigt bra till fantastiskt på "Ritual" där snart sagt varenda låt håller yppersta toppklass. Faktum är att singeln Moonlight Equilibrium som visserligen är bra inte är den starkaste låten på skivan. Det mina damer och herrar borde säga en del om kalibern på "Ritual".

/Martin

Årets största nyhet?

2011-11-28T12:33:00.001+01:00

Om man som jag ogillar NICKELBACK kan det faktiskt te sig så. Siten Aux.tv har nämligen lanserat en plugin som effektivt rensar bort alla NICKELBACK-relaterade texter från din webbläsare. Under förutsättning att du kör med Firefox eller Chrome. Läs mer om detta här.

/Martin

Vi uppar anten.

2011-11-28T09:27:00.001+01:00

Ny vecka - nya tävlingar. Börjar ju för satan bli ett mantra det där, inte sant? Nåväl så länge vi har grejer så kör vi vidare - antar att ni inte har något emot det? Bra.

Veckans tävlingspott kan kollas in här. Det är som vanligt en skön blandning med limiterade vinyler, böcker och s.k. vanliga skivor. Första frågan kommer upp på siten imorgon.

Nytt gäng recensioner kan ni också förbereda er på - de kommer att dyka upp på sidan på torsdag. Bland annat har BiblioteKarin recenserat en synnerligen märklig platta...

/Martin

The Rock i Köpenhamn

2011-11-28T08:07:00.001+01:00

I lördags nåddes vi av beskedet att The Rock i Köpenhamn tvingats stänga. Det verkar dels vara p.g.a. en konflikt mellan hyresgästen och hyresvärden, dels p.g.a. en omöjlig ekonomisk utveckling med skenande bandkostnader men minskande besökarantal.

Tråkigt, jag har varit på The Rock flera gånger och haft väldigt trevligt där. Hoppas ägarna hittar en ny lokal någonstans och envist fortsätter köra metal i en stad som annars verkligen har lämnat sina glansdagar långt bakom sig vad gäller hårdrock.

/Alex

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 4

2011-11-25T12:40:00.000+01:00

Nominerad: "Dirge" - WORMROT

Ruggigt rå och briljant grindcore från Singapore. WORMROT imponerade redan på "Abuse", på "Dirge" har de verkligen inte försämrats. Den sliriga punkigheten, aggressionen och den totala kompromisslösheten är faktorer som gör grindcore till en favoritgenre - WORMROT kan dessutom skriva låtar som kanaliserar dess faktorer på ett ypperligt vis.

All Go No Emo, You Suffer But Why Is It My Problem, Plunged Into Illusions - jag hade kunnat fortsätta länge och i stort sett räkna upp samtliga låtar på "Dirge" - så pass bra är skivan.

/Martin

Fredagslistan vecka 47

2011-11-25T11:56:00.001+01:00

Godmorgon ungdomar!

(Ja, jag vet att det snart är lunchdags för de flesta av oss men jag vill inte ta udden av den där klämkäcka tonen som jag vet att ni älskar. Därav.)

November kliver på med raska steg och innan man vet ordet av står årets sista månad och knackar på dörren. Martin har uppmärksammat detta genom att börja beta av årsbästanomineringarna här på bloggen. Själv är jag mentalt kvar någonstans i början av oktober men med en gnagande känsla av att jag missat något och Alex inväntar förmodligen December i en mysig filt av DEEP PURPLE-nostalgi (och med all rätt efter Kee Marcello-incidenten). Dock har vi en sista skälvande fredagslista att leverera innan vi kliver in i de sista veckorna av 2011 och den lyder som följer.

Inledningsvis
Martin går ut ganska lugnt med IN FLAMES, fortsätter med ARCHSPIRE (som är helt nya för min del) och kör på ett mer tekniskt och varierat mangel (inte oävet) och avslutar stilenligt med TOXIC HOLOCAUST och det korta men kärnfulla spåret You Suffer But Why Is It My Problem av fina bandet WORMROT som landar på hela 0:04! (Det går undan med andra ord.) Kul att se VOLTURYON i listan igen men IN FLAMES-tåget har jag aldrig hakat på. Call me crazy och håna mig för evigt men så är det. När jag såg dem i Borlänge för ett antal år sedan på Peace & Love så ansträngde jag mig faktiskt för att förstå vad The Fuzz was all about. (Jo, jag gör sådant ibland, anstränger mig vill säga.) Men de grävde sig inte in i hjärtat och poletten trillade inte ned. Så kan det vara. Stilpoäng för att mangelfanan hålls högt dock.

The Inbetween
Vi går vidare till Alex del i det hela som befinner sig på plats 6-10 i listan. Den mannen har sett fler livespelningar än någon annan jag känner och ibland undrar jag lite hur det egentligen går till. (Hur har karln hunnit med allt? Äger han en teleporteringsapparat? En tidsmaskin? Både och?) Det hela är något av ett mysterium för mig men none the less ett imponerande sådant. Temat för Alex lista är "Bra förband jag sett live", vilket i undertecknads tappning hade blivit "Band jag aldrig någonsin sett live": THE ALMIGHTY, VICIOUS RUMORS, PRIDE & GLORY och lite annat. Sistnämda bandets sångare kändes bekant och efter en snabb googling visade det sig mycket riktigt vara Zakk Wylde som står för det kalaset. Jag kan uppskatta den här typen av släpig sydstatsrock mellan varven, tro det eller ej. ASIA som ligger sist fick mig att tänka på filmen Karate Kid. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...

La grande finale
Från att ha vistats en sväng i det glada åttiotalets paradvåning styr vi nu stegen mot eländets källarvalv igen. PALE CHALICE bryter av ganska friskt mot ASIA och den uppmärksamme fredagslistelyssnaren ser (men kanske mest hör) att black metal-traditionen upprätthålls även den här veckan från mitt håll. Det såsar till sig i mitten med BLASPHERIANs grottiga och långsamma ljudbild men klarnar mot slutet med lite gammal hederlig dödsmetall á la DISMEMBER (som jag för övrigt kommer att redogöra för lite längre under veckan som kommer. Ja, alltså inte så mycket för bandet i sig som min förkärlek till det) och hela alltet slutar i norsk thrash signerad NEKROMANTHEON.

Men nu: mindre snack och mer verkstad, dags för länken till listan och med den önskningar om en lyckad helg.

/Susanne

Fredagslistan vecka 47

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 3

2011-11-24T11:30:00.001+01:00

Nominerad: "The Parallax: Hypersleep Dialogues" - BETWEEN THE BURIED AND ME.

BTBAM är ett favoritband - jag ser alltid fram emot detta gängs släpp och blev galet lyrisk när "The Parallax: Hypersleep Dialogues" landade i mejllådan. 30 episka minuter som golvade mig i det närmaste fullständigt.

I min recension av skivan skrev jag att bandet brer på ordentligt – här återfinns de fina melodierna bredvid de furiösa riffen och den mer än lovligt extrema truminsatsen, jazzen bredvid djurlätena och de symfoniska partierna. Trots mängden intryck som man får saknar jag inte den röda tråden i musiken – och det är så oändligt mycket mer belönande att lyssna på musik som det tar en ganska god stund att komma in i emellanåt.

Jag har såklart återkommit till "The Parallax: Hypersleep Dialogues" många gånger under året och har inte tröttnat på den än. Det är ett gott betyg när det gäller mig, haha! Videor? Nja inte officiella - däremot hittade jag nedanstående. Bara att njuta!

/Martin

Liverecensioner

2011-11-24T08:06:00.001+01:00

Bara för att vi firar 5-årsjubileum på WeRock med tävlingar innebär detta inte att vi "struntar" i vår vanliga verksamhet. Det kan ni se exempel på sedan igår kväll då jag lade upp en rent groteskt välskriven och på alla sätt djupt läsvärd recension av IN FLAMES konsert på Scandinavium i lördags, författad av Fredrik Sandberg. Jag blir, för att säga det enkelt, oerhört avis på Fredrik då konserten tydligen var en episk uppvisning från IN FLAMES.

Banden som jag själv såg i tisdags på The Rock i Köpenhamn kommer med största sannolikhet aldrig att fylla Scandinavium, aldrig mötas av ett publikhav som tänds upp med mobildisplayer under ballader med vinden i håret solon då det rör sig om teknisk döds av yppersta kvalitet. Decimation Of Europe turnén bestående av DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, SUICIDE SERENITY och ARCHSPIRE nivellerade publiken med furiöst mangel hela kvällen - recensionen hittas här.

/Martin

Till minne av Eric Carr

2011-11-24T07:55:00.001+01:00

Imorgon är det tjugo år sedan jag satt vid köksbordet på Traktörsgatan i Helsingborg och bläddrade lite i Kvällsposten. Mittuppslaget gjorde gällande att en för mig helt ointressant sångare i ett ännu mer ointressant band hade gått bort. Någon sida senare kom chocken. En liten notis lät mig veta att Eric Carr i KISS hade lämnat jordelivet. Detta var såklart långt före snabba kommunikationer, och även om vi visste att Eric hade varit sjuk så hade det senaste numret av Strike (KISS Army Internationals tidning) basunerat ut rubriken "Eric finally ok!!".

Chocken var total. Jag hade 1991 inte varit med om att någon nära mig gått bort, jag visste inte alls hur man hanterade en sådan nyhet. Jag började gråta vid bordet. Morsan tyckte jag var löjlig. Sådan var hennes värld. I min värld var detta att likställa med en nära släktings frånfälle.

Tjugor år senare finns sorgen kvar. Eric har alltid varit en av mina favoritmedlemmar, han är min favorittrummis av de tre trummisarna som krönt pallen och han är alltid en ren fröjd att se och höra på på alla de hundratals konsertinspelningar som innehåller hans spelande.

En enda gång fick jag se honom live, i Köpenhamn 1988. Det är den enda gången jag sett det för mig "riktiga" Kiss, när de fortfarande var ett band och inte bara ett varumärke. Ikväll blir det till att plocka fram dvd´n från den kvällen (numera synkad med en kanonbra ljudupptagning från samma gig) och drömma sig tillbaka.

Den intresserade kan notera två saker i samband med tjugoårsdagen: Sweden Rock Magazine kör en Eric-special i det skrivande nu, del ett är ute (med en GRYM bild på Kiss från 1980 på omslaget) och del två kommer. Författaren är en vän till mig sedan länge och det är en väldigt värdig del ett vi hittills fått läsa. Utöver detta har det även släppts en cd, "Unfinished business", finns att köpa på www.ericcarr.com, en sida som Erics syster Loretta sköter. Skivan är en slags uppföljare till "Rockology" som kom för runt tio år sedan och innehåller demos och annat skoj med Eric. De två mest intressanta låtarna är tvivelsutan Dial L for love från "Crazy Nights"-tiden, en låttitel som nämnts i många samtida intervjuer men som aldrig läckt ut, samt en tidigare helt okänd låt kallad Midnite stranger som kommer från en demokassett Eric givit till Mark St. John på 80talet. En trevlig och intressant skiva, några ointressanta covers till trots.

Tjugo år sedan. Det är helt obegripligt. Hoppas du sover gott, älskade räv.

/Alex

Årsbästalista 2011 - de nominerade, nr. 2

2011-11-23T14:00:00.000+01:00

Nominerad: "Conjure And Command" - TOXIC HOLOCAUST

Skivan där TOXIC HOLOCAUST de facto blev ett band. Innan hade Joel Grind spelat alla instrument själv. Med gott resultat - lyssna bara på Arise From The Cemetary från "Hell On Earth" för ett bra exempel. Men med "Conjure And Command" liras det snäppet bättre. Trummisen Nikki Bellmore och basisten Phil Gnaast gör att det låter svinbra om gänget. Jag gillar den sortens old-school thrash som bandet står för, det minner om tider då exempelvis METALLICA fortfarande gjorde bra plattor. Musiken på "Conjure And Command" spöar grundligt de alster inom den sk. nya thrashvågen som oftast bara är dåliga - på "C&C" finns det låtar som håller måttet, levererade med fullständig trovärdighet.

/Martin

Inferno

2011-11-22T20:58:00.001+01:00

Martin är ju som bekant i vårt södra grannland kvällen till ära och beskådar rens av sällan skådat slag (?). Vi andra, less fortunate, som tillbringar dessa gudsförgätna tisdagskvällstimmar med deadlines, matlådemakande och allt vad det nu må vara, får istället trösta oss med vetskapen om att bättre tider stundar... i april! (Ja, jag vet att det bara är november nu men det är lika bra att ni börjar tråna på en gång. Det blir för lätt annars.) Den 4-7 i månaden då våren kommer och knackar på infaller nämligen den gulliga norska festivalen Inferno. Tonvikten på den musikaliska menyn brukar ligga på black metal, vilket ju är helt i sin ordning när det har med Norge att göra. Jag har själv tyvärr aldrig satt min fot på nämnda tillställning men det borde bli en ändring på det med tanke på 2012 års lineup som än så länge ser ut som följer:

ARCTURUS
BORKNAGAR
WITCHERY
ANAAL NATHRAKH
AGALLOCH
ABSU
TSJUDER
CHURCH OF MISERY
EINHERJER
SOLSTAFIR
VESEN

Vissa av de där banden har jag dålig koll på, men TSJUDER är inte helt pjåkiga, AGALLOCH sköter sig bra, ABSU duger absolut i krig och när det visar sig att självaste ANAAL NATHRAKH ska styra kosan mot Oslo, ja då kamrater blir jag glad i hjärtat på riktigt! För er som kanske tvivlar på nämnda bands storhet (hur det nu ens är fysiologiskt möjligt) kommer här en video att vila ögonen på. Drug-Fucking Abomination heter låten och den rastlöst lagde kan kliva in runt 3:03 då "introt" är över och det börjar härja loss på riktigt. Lyssna och njut mina vänner! (Och Martin, borde inte "Passion"-skivan kunna kvala in på den där årsbästalistan du nämnde här nedanför? Hint, hint.)

Så där ja, bara att skriva in en Infernobiljett på julklappsönskelistan och hoppas att tomten gör sitt jobb i år.

/Susanne

Hårdrock som barnbok

2011-11-22T18:08:00.001+01:00

Det har kommit två barn/ungdomsböcker med hårdrockstema signerade författaren THERÉS STEPHANSDOTTER BJÖRK: "Jacks rockiga resa" och "Jack och den magiska tatueringen", den sistnämnda med en tecknad version av SNOWY SHAW på framsidan.

Jag är odelat positiv till detta. Må vara att de inte kommer att resultera i nobelpris för Therés, men all läsning är till godo för alla och att de dessutom handlar om hårdrock, har klassiska låttitlar som kapitelnamn och en genomgående rolig 80ish känsla gör det hela underhållande även för vuxna. Dessutom, och detta uttrycker jag med emfas, önskar jag att det funnits dylika böcker för mig när jag var nio år och var tvungen att slåss mot alla sportfjantar som tog all plats. Hade jag haft dylika böcker att använda som vapen så hade både en och annan fotbolls- eller bandykille med sina uppsjöar av böcker, tidningar och tv-serier fått på nöten. Istället behandlades vi som paria av en ointelligent och oförstående samtid. Idag ser verkligheten annorlunda ut, hårdrocken har avmystifierats från den gräsliga tillika onda Siewert Öholm-tiden och istället bara blivit en musikgenre som alla människor kan njuta av oavsett ålder, kön eller skostorlek. Precis som det skall vara.

Böckerna finns på Helsingborgs stadsbibliotek. Såklart.

/Alex

Årsbästalista 2011 - de nominerade plattorna, nr. 1

2011-11-22T09:03:00.000+01:00

Att det ska skrivas årsbästalistor även detta år torde ju inte komma som någon överraskning, men ändå känns det som om det blir lite svårare för varje år som går. Nåväl ni som läste bloggen förra året vet med er att jag inför den årsbästalistan som publiceras på WeRock.se från min sida brukar föregås av en genomgång av de alster som kan komma ifråga för en top 10 placering på listan. Så utan vidare mankemang;

Nominerad: "Until Fear No Longer Defines Us" - GHOST BRIGADE

Finskt vemod är jag oerhört svag för. När GHOST BRIGADE släpper skivor brukar dessutom leveransen av sagda känsla vara av yppersta klass. "Until Fear No Longer Defines Us" är inget undantag - varierad sång, starka refränger och mycket fin produktion gör att jag inte kan annat göra än att nominera skivan till årsbästalistan 2011.

/Martin

Deep Purple BBC Sessions

2011-11-21T13:33:00.001+01:00

Den uppmärksamme läsaren har märkt att jag gärna grottar ner mig i gammalt mög, jag är inte bara nostalgiker utan jag hävdar med bestämdhet att det var bättre förr. Speciellt hårdrocken. Så medan Martin och Susanne håller fanan högt och upptäcker ny musik så lyssnar jag mycket hellre på en nyupptäckt tafflig kassettinspelning med DEEP PURPLE från Folkets Hus i Bollmora 1970 än en enda sekund på ett nytt band vars namn jag varken kan uttala eller stava till. Det är nog tur att vi är olika annars hade det blivit vääälddigt enahanda läsning oavsett inriktning.

I vilket fall - förra veckan såg till att skänka mig en liten ljuspunkt i form av den nyutkomna "Deep Purple - The BBC Sessions", en dubbelcd med alla överlevande BBCinspelningar med de första två sättningarna av bandet. Skivorna spänner från 1968 till 1970 och låter oss med roliga liveversioner av olika (och ibland samma) låtar få följa bandets utveckling från det lite enklare nästan coverorienterade ursprungsPurple till den formligen explosiva versionen av samma band som tog fart när Nick Simper och Rod Evans ersattes av Roger Glover och Ian Gillan.

"Made In Japan" är många fans favoritskiva, det är säkert trevligt för dem och det är definitvt en trevlig skiva, men mitt favoritPurple är definitivt 1969-70, de formativa Mark II-åren. Stockholm 1970 är en av världens bästa liveskivor och på det hela taget var Purple då så bra att ingen ens var i närheten att slå dem på fingrarna. Den sista sessionen på BBC Sessions är favoriten just nu, en fyrling låtar som krossar allt mostånd: Black night / Grabsplatter / Into the fire / Child in time. Just versionen av Child in time är magisk, som så många andra versioner av samma låt från denna tid.

Mitt i allt detta tog mitt samlande av Purple Mark IV fart igen, TOMMY BOLIN är i mitt tycke en av de bästa gitarristerna någonsin och även om han inte riktigt levde upp till det under sitt år i Deep Purple så finns där ändå riktiga guldkorn att vaska fram om man letar lite. Konsertupptagningarna från USA-turnén 1976 är emellanåt fantastiska, och även den "nya" versionen av Tokyo 1975konserten, "This Time Around", är emellanåt så bra att mitt näshår står rakt ut.

Hmm, jag fick en idé.....Martin - du kommer att få ett mail.

/Alex

Supporta Scenen: Decimation Of Europe Tour

2011-11-21T11:42:00.001+01:00

Jag hade kunnat skriva "Supporta Scenen: DECAPITATED" lika gärna, då de tekniska dödsmästarna från Polen är huvudanledningen till att jag kommer bege mig till The Rock i Köpenhamn imorgon. Ända sedan jag hörde bandet på "Winds Of Creation" för ca 5 år sedan (tror jag, minnet sviker mig) har jag verkligen sett fram emot att få se bandet live. En grym trafikolycka i Ryssland då trummisen Vitek dog och sångaren Covan som resultat av kraschen hamnade i koma gjorde att jag förutom att konstatera att tillvaron kan vara grym, gav upp hoppet om att överhuvudtaget få höra något nytt material från bandet, än mindre få se bandet live.

Därför blev jag oerhört glad när gitarristen Vogg beslutade sig för att återuppliva bandet och släppa nytt material som såg dagens ljus i form av "Carnival Is Forever" 2011. Nu är det alltså dags: DECAPITATED tar med sig FLESHGOD APOCALYPSE, ABORTED (även de ska bli kul att se), CYANIDE SERENITY och ARCHSPIRE och dukar upp en rensfest som lär heta duga.

Biljettpriset gör verkligen inte ont: 120 danska kronor för hela kitet. Enda nackdelen egentligen är att det är för många band på en kväll, men det är ett lyxproblem egentligen.

Alltså,

Vad: DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, CYANIDE SERENITY, ARCHSPIRE. Rensfest!
Var: The Rock, Köpenhamn
När: 22/11 18.00
Pris: 120 DKK

/Martin

Fredaglistan!

2011-11-18T11:10:00.001+01:00

Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.

Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?

Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.

Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.

Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.

Så nu har jag banne mig svamlat på länge nog.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 46

Chine

2011-11-16T20:02:00.001+01:00

Jag fortsätter i samma anda som min bloggkollega och slår till med ett bandtips dagen till ära! CHINE är ett Helsingborgsband man bör hålla ett getöga på om man inte redan gör det. Bandet gick tidigare under namnet CHAEOSTRIBE och hade då två sångare men har i nya sättningen minskat ned till en. Deras nya album (vet inte hur offentliggjord titeln är än så jag avslöjar den inte här heller just in case) ligger i startgroparna och det är ingen mindre än jag själv som står för skivomslagsdesignen och även den kommande hemsidan. (Så snart jag får ordning på lite css som bråkar med mig, vill säga...) Det är teknisk/melodisk dödsmetall med en del futuristiska inslag som leder tankarna till både FEAR FACTORY och MESHUGGAH på sina ställen. Mixning och mastring av nya skivan står ingen mindre än David Castillo för (som också lattjat med soundet hos bland andra OPETH, KATATONIA och en av undertecknads favoritplattor: BLOODBATHs "The Fathomless Mastery"). Mer om CHINE finns här och här.

(Såhär såg för övrigt omslaget till förra skivan "Repulsive Sonatas" ut så ni förstår ju att jag har en del att leva upp till...)

Avslutningsvis en blinkning till föregående inlägg om Umepojkarna MOLOKEN, bandet har ju haft den goda smaken att lägga upp hela RURAL i streamad form, exempelvis på soundcloud. Där kan man gå in och lyssna och sedan rusa till affär'n och köpa hela härligheten. Råkar man befinna sig i Umeå den 30:e november kan man också gå på releasepartyt där även GHAMOREAN medverkar. Over and out.

/Susanne

Atmosfärisk sludge någon?

2011-11-16T12:05:00.001+01:00

Susanne skrev ju om bandet MOLOKEN lite grand i förbifarten för några veckor sedan. Och så, men god timing dimper norrlänningarnas kommande platta "Rural" ner i mejlboxen från Sound Pollution i förra veckan.

Tog mig an värvet med att lyssna på bandets förstlingverk "Our Astral Circle" från 2009. Och fort går det inte, men jädrar vilken stämning! Jag brukar tröttna ganska fort på sludge, så när jag direkt efter att jag lyssnat klart på skivan drog igång den igen, då kan ni fatta att detta gäng har något visst i sin musik. Att dessutom ha modet att köra på i samma stil med relativt samma låtlängd för att sedan drämma yxan i bordet med avslutande episka 12:23 långa 11"12 är ett grepp jag föll för. "Rural" är efter ca 3 lyssningar en platta av samma dignitet som "Our Astral Circle" - mäktig, rejält svärtat njutningsbart vemod som drar in oerhört vältimat lagom till december. Skivan släpps den 9/12 och ni kan räkna med en recension av skivan på WeRock i vanlig ordning.

/Martin

Black Sabbath igen

2011-11-15T16:38:00.001+01:00

Jahapp, det blev Ozzy och Bill Ward i BLACK SABBATH igen. Två f.d. missbrukare varav en inte hållit sitt musicerande vid liv alls utöver vid de tidigare återföreningarna. KISS, någon?

Ändock - jag tar på mig positivet och hoppas att de kan åstadkomma något. Jag kan till och med komma på mig själv med att faktiskt se fram emot en spelning såtillvida de kör lite ovanligt material.

En sak är klar - skulle de köra ett arenagig i Birmingham så kommer jag med all sannolikhet att åka dit och se dem, Black Sabbath på hemmaplan borde trots allt vara ett säkert kort. Festivaler är alltid kompromissade vad gäller ljud och ljus (och väder) men en inomhusspelning i Birmingham skulle jag nästan kunna längta efter. Men bara nästan. Ett Black Sabbath med Ozzys gräsliga röst och Bill Wards spelande kommer, efter att ha sett ett dem tre gånger med DIO och Vinny Appice, att få svårt att övertyga mig.

Men jag hoppas. GUD vad jag hoppas.

/Alex

Vad har hänt med musikbiografierna?

2011-11-15T10:29:00.001+01:00

Allvarligt talat - varför är musikbiografier inte längre musikbiografier? Nu har jag läst KEE MARCELLOs bok och den handlar verkligen inte ett skit om musiken. En jävla tramsbok om hur mycket knark han satte i sig och hur många brudar han spände på. Han är inte ensam, i princip ALLA musikbiografier ser ut så idag. Jag hade velat läsa hur mycket som helst om t.ex. Treblinka Tour med NOICE, om alla turerna med EUROPE och hur det rena musicerandet tog sin form.

MOTLEY CRUE var på sitt sätt först med sin The Dirt, den var unik när den kom och kändes då fräsch. Efter det har alla "musiker" gjort sina egna derivat av en sådan och det är åtminstone jag sjukt trött på. På samma sätt som Wes Cravens underbara Scream-filmer tyvärr kom att förstöra skräckfilmsgenren så verkar riktiga musikbiografier idag vara ett dött medium. Annars hade väl inte icke-musikern Anders Tegnér fått skriva en likadan bok.

Tacka vet jag t.ex. Louis Armstrongs för hand skrivna minnesbok om sitt liv i New Orleans.

/Alex