Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö

fredag, april 21, 2017

Gomorrn, fredagskamrater!

Idag ska vi plöja igenom den åker i vilken bra dödsmetall lever och frodas. Detta för att stävja eventuell vårtrötthet som kan infinna sig strax innan månaden maj slår sina klor i oss och får oss att vakna till på allvar. Textmängden denna fredag är som ni ser av en spartansk kaliber på grund av viss energisvikt från undertecknad men listan är icke desto mindre vital för det. Vi lyssnar till:




BLOOD INCANTATION - Vitrification of Blood (Pt. 1). Ypperlig döds från Colorado med rymdtema och allmänt ödslig atmosfär genom ett filter av teknisk skicklighet.

THRONE OF HERESY - Nemesis Rising. Postapokalyptiskt Linköpingsband bjuder på melodiskt ös, smittande riffarbete och göttiga midtempo-trummor.

BEHEADED - Beast Incarnate. Medryckande brutaldöds från Malta som kör snäppet renare än andra band i samma genre. Dock utan att förlora i intensitet.

LIK - Le morte homme. D-takten och arvet från den svenska dödscenen anno -90-talet frodas i denna konstellation med före detta medlemmar från band som GRAVE, KAAMOS och NALE. Hurra!

REVOCATION - Arbiters of the Apocalypse. Tekniska tongångar med inslag av rensång. Till detta - tajta trummor och tjusig gitarrföring. Bra där! 


Hoppas dessa alster sparkar igång er fredag likt en kalv som studsar ut på grönbete. Tills vi hörs igen, trevlig helg.



/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö


Martins tekniska tisdagstips, vecka 16: Ageless Oblivion

tisdag, april 18, 2017

Gott folk!

Det är tisdag, och dags för ytterligare ett tekniskt tips. Idag skriver jag om brittiska AGELESS OBLIVION som har en rejäl dos progressiv metal nerslängd i sin sjudande gryta. Jag har gillat det här bandet ända sedan de gav ut sitt debutverk "Temples Of Transcendent Evolution" 2010, och jag föll än hårdare för dem när de släppte "Penthos" 2014. Jag tycker fortfarande att detta är ett svinmäktigt album som nästan dignar under tyngden av bra låtar till brädden fyllda av riffmumma och ystra krumsprång. AGELESS OBLIVION är verkligen inga konformister, utan ser till att bända och böja åt många håll och kanter.

/Martin



Fredagslistan 2017, vecka 15: Tillsammans!

fredag, april 14, 2017

Gott folk!

Idag är det Långfredagen, och traditionellt brukar vi köra en fredagslista på temat Jesus, död och korsfästelse på grund av, ja anledningar. Men jag kände verkligen inte för att göra en favorit i repris den här veckan. Det har gått en vecka sedan händelserna i Stockholm. Jag satt på jobbet och följde händelseutvecklingen, hade många bra samtal med folk som var på biblioteket då jag jobbade kväll på vår UNG-avdelning. Många var oroliga, skrämda - precis som jag. Jag har både släkt och vänner i Stockholm och det som hände i vår huvudstad kändes verkligen in i hjärtat.

I hjärtat kändes också hur vi - och då pratar jag om större delen av vår befolkning - hanterade det fruktansvärda som hände. Istället för att försjunka i vrede, hat och främlingsfientlighet visade vi, vår regering och polis, räddningskår och sjukvård upp vår bästa sida. Med tydlighet, värdighet, omtanke valde vi att gå vidare i vår vardag - tillsammans. Jag måste säga att det varit rent underbart att se detta - och också se de som vill utmåla vårt samhälle som stående på kanten till kollaps uttrycka sin frustration över att folk väljer att agera och hantera sorgen och alla andra jobbiga känslor på detta sätt.  Det, om något, är ett bra betyg.

Bild: Maja Suslin/TT

Därför blir det ingen fredagslista om död, Jesus eller korsfästelse den här veckan. Det blir en lista som handlar om gemenskap, medmänsklighet, medkänsla, solidaritet och kärlek. Allt annat vore orimligt om ni frågar mig.

Nu, mer än någonsin, är dessa ord mer än bara ord för nu leder de till handling. Folk öppnar sina hem, folk ser varandra i ögonen, folk köper pizzor till polismän som jobbat många långa timmar. Små handlingar som i detta skede betyder så mycket. Damon Rasti, initiativtagare till den manifestation som ni ser en bild av ovan, skrev dagen efter attacken en krönika i Metro om varför han anordnade manifestationen. Så här skrev han bland annat:

Vår storhet som jordens troligen mest moderna nation är en vagel i ögat på dessa monster som vill försöka dra oss tillbaka i vår strävan att alltid bli bättre. Vi är förebilder, även om vi är långt ifrån perfekta, och historien kommer se tillbaka på oss som ett föregångssamhälle. Det är därför av oerhörd vikt att vi nu i denna stund av chock och rädsla inte låter oss luras till ondskans primitiva nivå. Inte låter hatet förblinda oss, och absolut inte påverkar oss i våra ambitioner om att fortsätta vara – i mitt tycke – världens bästa land. Det är inte mina medsvenskar så som jag känner er. För det är exakt vad de vill. Låta skräck förgöra oss också. Men vi är bättre än så. När det blåser upp till storm håller vi varandra i händerna. Vi står enade tillsammans och låter ingen eller inget förändra oss till det sämre, oavsett orsak till tragedin. Enskild person eller organiserad attack.

Ha en fin påsk, och ta hand om varandra. 

/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 15: Replacire

tisdag, april 11, 2017

Gott folk!

Det är tisdag, och sålunda dags för ett nytt tekniskt tisdagstips. Om jag säger Boston så säger ni kanske MIT, Good Will Hunting, Dennis Lehane, AEROSMITH, DROPKICK MURPHYS eller Dorchester? Nu tycker jag att vi har anledning att foga ett nytt bandnamn till Boston: REPLACIRE. Det här gänget har varit igång ett tag, men det är först nu som jag kan säga att jag gett bandet en chans. Detta är bara så bra, udda, men ändå med bägge benen fast rotade i den tekniska myllan.
Det är kanske menat som ett internt skämt, men döper man sin skiva till "Do Not Deviate" så förväntar jag mig att bandet håller sig till en ganska traditionell form av teknisk döds. Men REPLACIRE väver skickligt in progressiva, brutala, nästan OPETH-lika och andra udda element i sin musik. Och de gör det på ett sätt som inte alls känns krystat, konstlat eller fisförnämt - utan faktiskt helt genuint. Om ni nu tror att det inte finns några tekniska element kvar så kan ni vara lugna - detta är musik som visserligen inte drar sig för att vara nyfiken - men jag tvivlar aldrig över vilken subgenre bandet räknar som hemvist. Kolla in dem!

/Martin


Fredagslistan 2017, vecka 14: Nytt!

fredag, april 07, 2017

Gott folk!

Efter förra veckans rent magiska fredagslista från Susanne så har jag slitit mitt hår med att komma på ett lika bra tema - to no avail - får jag väl ändå säga, då ni ser med tydlighet att jag valde att gå på ett tema som vi har kört mycket med innan: nyhetstemat. Det har kommit en försvarlig mängd nya skivor de senaste veckorna, så förvänta er ingen fullständig lista, utan snarare tips på skivor som jag tycker är väl värda er tid och uppmärksamhet.

Vi kör!

WORMWOOD är ett tokhypat band som med sin första skiva "Ghostland - Wounds From A Bleeding Earth" nog kommer finnas med på en hel massa årsbästalistor när 2017 ska summeras. Och det är verkligen helt enastående melodisk black metal det här gänget lirar. Det finns så många element i bandets musik som jag går igång på. Vemodet är en sak, men den överliggande stämningen på hela skivan är riktigt tilltalande.

Jovisst, jag klämmer in lite ny musik av MASTODON. Jag hade verkligen inga förväntningar alls på "Emperor Of Sand", och just därför är det kul att kunna konstatera att skivan är riktigt bra! Det känns som om bandet både har släppt loss desperationen på allvar, men samtidigt lyckats skapa en känsla av optimism. Inte minst känns detta i de flera ursinnigt starka refrängerna som jag fortfarande hajar till över.

Världens mest kända tribute-band? Ni får ursäkta min blasfemi, men enligt MEMORIAMs sångare, Karl Willetts (ex-BOLT THROWER) så startade MEMORIAM som ett hyllningsband till avlidne trummisen Martin Kearns. MEMORIAM är ett band som väldigt tydligt visar att allt behöver inte vara perfekt rent tekniskt för att vara bra. Jag vet många som störde sig på Willetts sångstil när BOLT THROWER fanns, men det är väldigt svårt, ja omöjligt, att inte säga att hans sångstil är unik. Och detta är så hemtam och trygg (honörsord, banne mig!) dödsmetall att ni bara måste gilla det.

När ett av amerikansk black metals flaggbärare, AGALLOCH, lade ner förra året så sörjde en hel del. Därför är det också många som har sett fram emot "Obsidian Arc" från PILLORIAN där John Haughm tidigare sångare och gitarrist i AGALLOCH numera har sin hemvist. Och detta är riktigt bra! Stämningen är överlag ödesmättad och maffig, vilket är en av de saker jag verkligen gillar med den här skivan.

OCEANWAKE lirar en malande, tung och gedigen blandning av progressiv döds, doom och post-metal. Försök se bortom alla dessa genrebenämningar, släck lyset och bara sjunk in i den väldigt maffiga musiken detta band från Finland skapar. Visst tålamod behövs, då låtarna sannerligen inte är av det kortare slaget. Att kalla en skiva som bara har tre låtar för fullängdare kan verka magstarkt, men "Earthen" klockar in på en speltid på 45 minuter. Jag älskar verkligen de kontraster som finns i OCEANWAKES musik. Här finns rymd och täthet, tordön och skira partier - allt med samma självklarhet.




/Martin

Martins tekniska tisdagstips, vecka 13: Spawn Of Possession

tisdag, april 04, 2017

Gott folk!

Idag tar jag sikte mot Kalmar och ett band som heter SPAWN OF POSSESSION. Det här bandet har en historia som tar sin början 1997 och fortfarande är pågående. Såklart med en mängd medlemsbyten genom åren, vilket ju är mer regel än undantag i den här typen av orkestrar.

Jag upptäckte bandet ganska sent - 2012 - då bandet släppte sin tredje fullängdare "Incurso". Bandet hade tagit gott om tid på sig att skapa skivan. Hela 6 år hade det tagit, vilket är väldigt lång tid i en subgenre då du måste hålla momentum för att inte självdö. Men gosse vilken skiva "Incurso" är. Här finns ett driv i all den meckighet som bandet alltid sysslat med, kalla det en röd tråd om ni vill, låtar som samtliga ligger på en bra verkshöjd och en rent drömartad produktion som sannerligen är optimerad att låta fet men ändå luftig. Det är bara att vrida upp volymen och njuta - om man orkar ge den här skivan lite speltid.SPAWN OF POSSESSION ligger inte på samma jobbighetsgrad som exempelvis ULCERATE, men lite mer tid än vanligt får man allt ge "Incurso".

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 13: Hämnden är ljuv

fredag, mars 31, 2017

Aloha, kompanjoner!

Hämnden är som vi alla vet ljuv och det beror på att hjärnans belöningssystem triggas igång när vi får tillrättavisa de som bryter mot gruppens sociala regler. Därför är det så göttans att få ge igen för gamla oförrätter. Vaska således fram något upprörande som ligger kvar och skvalpar i hjärnbarken så sätter vi igång ögonabums!


REVENGE spelar så kallad krigsmetall och består av medlemmar från nedlagda CONQUEROR (detta mäktiga kanadensiska band som tidigare omnämnts i fredagslistan). Det man kan säga om REVENGE är att de låter förbannat arga. Topp tunnor rasande närmare bestämt.

"Behold.Total.Rejection" heter albumet som Scum Defection - Outsider Neutralized kommer ifrån och jag vet inte hur det är med er men jag tycker att "Kolla här då.Totalt jävla avvisande" är en ganska hyfsad titel på en skiva. Musiken är furiös och extrem, här är det metall så det står som spön i backen och fort går det.

Förutom stenhårt mangel har man också tryckt in en sorts gruffanden i början som påminner om hundskall. Det funkar. REVENGE är lätt mitt nya favoritband!



Listans nummer två, REVENGE PREVAILS, kommer från Uddevalla och spelar en charmigt rå dödsmetall med inslag av svart. Produktionen kan kännas rätt kakburkig mellan varven men det funkar bra i sammanhanget. DIY är icke att förakta!

Fullängdaren "Dark Trembling Solace" från 2015 har en charmig kråkman på omslaget som jag tänker är en förlängning av låttiteln Plaguebearers upon Pestilent Fields (för övrigt en väldigt tjusig formulering!). Pest är bäst, dessa ska bli intressanta att följa framgent.


Låten Redeemers and Believers har förvisso en halvlökig sampling i början (nej okej, den är faktiskt rakt av unikt lökig) men skit i den för sedan brakar det loss! Jag har extremt bristfällig kunskap om den bulgariska scenen men THE REVENGE PROJECT är ett habilt dödsband som avhandlar teman som undergång, monster, döden och - just det - hämnd.

Plus i kanten för mäktiga trummor och gitarriff som känns så där genialt enkla och tidlösa.




Är ni sugna på brutala tongångar med pigsqueels? Klart ni är och väntan är över, här kommer THIRST OF REVENGE med stänkaren I Will Remain Silent When I Die. Det är mer än jag själv kan lova, ska erkännas. THIRST OF REVENGE visar sig vid närmre granskning vara ett enmansprojekt vilket jag med tanke på det extremt fläskiga ljudet aldrig kunnat lista ut. Carlos Mejias heter gärningsmannen som gör allt på samma gång alldeles ensam och han har hunnit släppa två fullängdare och en ep under denna flagg. Fyra av fem kaststjärnor!


Om det finns någon som är bra på hämnd så är det karma! KARMIK REVENGE har begripit detta och inkorporerat hen i sitt bandnamn. Bra tänkt där! Vi avnjuter låten Brutality som listans sista kalla rätt och som tillika är en klockren hyllning till thrashen. Tycker mig även skönja något spår av den svenska dödsscenen här och var, vilket skulle kunna vara förklaringen till varför jag faller mer för ljudlandskapet än om det varit helt renodlad thrash.

Skivomslaget till "Self-Conception" består smakfullt nog av ett huggtandsbeklätt kranie i vilket hjärnan bytts ut mot två foster och ett par krälande daggmaskar. Klart godkänt!

Hoppas hämndbegäret fått rejäl skjuts nu inför helgen. Jag knyter ihop säcken och säger på återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 13: Hämnden är ljuv